- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 1. 1895 /
922

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XVI—XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Du som ett solsken glänste vi cl lians sida
och som ett skimmer for hans öga flöt.

I drömmen han för dig drog svärd ur skida,
i drömmen han för dig sitt hjärtblod göt.

I träldomsnatten var du mannens stjärna
-men ack! hur fjärran, oupphinnelig!

Du var hans tanke, var hans trogna tärna:
sin längtans mål han sökte blott i dig.

Som ett förlofvaclt land i fjärran blänkte
din bild, då han till bäddens hvila gick,
och än ett blixtlikt återsken du skänkte,
när döden slöt hans allra sista blick.

O frihet! huru mänskotungan plånat
det välljud ut, som förr ditt namn förgyllt!
Dig egennyttan skändligt helgerånat
och hängt dig ut på salutorg som skylt.
Ditt namn man på den våldets fana skrifvit,
som färgats röd af orättvisans dolk:
och den, som nyss från oket lösgjord blifvit,
själf i ditt namn förtrycker andra folk.

Din makt i sargadt hjärtas djup vi känna,
och vi ditt fulla värde bäst förstå,
när blygselns lågor våra kinder bränna
vid hvarje slag, som bödelns näfvar slå.
Vid hvarje sting af tornets hvassa n liar,
vid hvarje slag utaf tyrannens käpp,
vid hvarje andedrag din bild sig målar,
och frihet! frihet! hviskar hvarje läpp.

O, frihet! frihet! Vid despotens gissel
vi värmas ständigt af ditt heta bloss,
vid suckars stönande, vid tänders gnissel,
då vi till blods, till tårar bita oss.

När piskan våra ryggar flår och flänger,
när nacken tryckes ned af utländsk fot,
ett skri från sammantryckta läppar tränger,
och frihet! hväser bröstet fram med hot.

XVII.

Nu skockas molnen öfver jorden tunga,
förenade som i satanisk grupp,
och deras sköldar gny och eggar Ijunga —
da lyfter jag mm bundna hand dit upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0932.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free