Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XVI—XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trälens sånger
af
Svatopluk Cech.
Öfvers. från cechiskan af Alfred fensen*
XVI.
Fast viljan är ett ömkligt ord allena,
ocli frihet blott ett tomt, bedrägligt ljud,
med denna lösen vi oss dock förena
och hjärtat klappar eldigt vid dess bud.
Hvarthän vi se, med eldskrift står det skrifvet;
det klingar rundt omkring med gny och dön.
Det är vår första morgonsuck i lifvet,
det är vår lefnads sista aftonbön.
När längtan lockar oss till oceanen,
och vinden ystert leker med vårt hår;
nä.- 1 rgellös^ springarn skakar manen
och spränger bort på steppen utan spår;
när stolte örnen sig mot höjden svingar
och breder vingen ut mot himlens rund —•
då knyts vår hand; vår boja dämpadt klingar,
och frihet! frihet! dallrar på hvar mund.
O, frihet! sköna gudamakters like!
du tonar än som ekot af en röst
från sagans evigt svunna himmelrike,
som slumrar dol dt i hvarje mänskobröst.
Vår ande, som med jordens boja knutits,
törs knappast tro, att denna fantasi
med verkligheten fordom sammangjutits,
och att vår stam en gång har varit fri.
Du hviskat många sagor åt den lilla
som luftig fé i härlig stjärneskrud,
när farfar läste fromt i sin postilla.
Du var den unge första, äkta brud.
* Forts, från h. 17 —18, 21—22.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
