Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XVI—XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
924
En gång förkunnade en stor profet,
att alla äro lika.
Han slafveriets bojor sönderslet,
och arma blefve rika
Men de, som följde mästarns stråt,
förvrängde kärleksorden;
oss erbjöds sällhet efteråt,
men lidande på jorden.
I skygd af herskarns ynnest, de
med bytet buken fyllde,
och likasom till mästarns spe
de bojorna förgyllde.
O hör oss, du vår ende, rätte Gud,
som råder öfver friden!
Du Gud, hvars altare ej höljs i skrud
af silfver eller siden!
Du som uti naturens prakt
har byggt din sköna kyrka
och i hvart mänskohjärta lagt
din kärlek och din styrka!
Från våra händer bojan tag!
förinta stoftets stämpel
och kungör högt din rätta lag
i evig frihets tämpel!
XIX.
Nu förstummas harpans kvidan;
det är tyst i nattlig trakt.
Under aningsfull förbidan
böj en hjässan! gifven akt!
Bröder! lyssnen, hur det prasslar.,
hur det ekar fjär och när,
likasom om bojan rasslar
hos en tallös trälahär!
Hör, hur det ljuder
rundt på vår jord
järnhårda bojors
sång utan ord.
Ingen täljer, ingen känner
all den nöd och smärta svår,
som för myriader vänner
än i världen förestår.
Ordets tröst ej ens vi hafva:
slafven måste lida tyst.
Själfva sucken vi begrafva:
gisslet kväfver hvarje knyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
