Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XVI—XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Men om en smula
handen blott rörs,
sakta från bojan
rasslandet hörs.
Underligt och hotfullt klingar
detta bojans dofva ljud.
Hälsning det åt slafvar bringar,
men åt herskarn dåligt bud.
Ur sin ljufva sömn han väckes;
drömmars ljusa bilder fly,
och af ängslan han förskräckes,
att en hämdens dag skall gry.
Tekel ufarsin
skrifves det ned
utaf en hand på
rasslande ked.
Herskarn hviskar; “Griller bara!
Trälen värnlös är och svag.
Vaktens pikar mig försvara
mot hans nakna armars slag.“ —
Men när vredens hämdrop ryta,
då förstummas väktarns röst.
Alla händers järn förbyta
sig till vapen mot hans bröst.
Gräsligt förtrampas
plågareliärn.
Tusenfaldt rasslar
kedjornas järn.
XX.
Igenom molnen stjärnor glimma;
mitt hjärta värms af mod och hopp,
då morgonrodnans fina strimma
ur nattens skuggor stiger opp.
Du kära gryningsstjärna,
du ljusa morgonkrans!
jag också sett dig gärna
i unga ögons glans.
När grymme väktarn armen höjde
att tukta med sin hvassa rem,
en yngling dock ej fruktan röjde:
han rörde ingen led och lem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
