Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XVI—XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Bundna händerna jag lyfter
upp emot en nyfödd dag,
och så kärt som ungmöns kyssar
kännes vindens gisselslag.
Stormvind, håll dig! Om förlossning
bringar du ett väldigt bud,
och utit dit tjut, din brusning
hör jag frihetshymnens ljud.
Och med ens en gnista tändes
uti fuktig ögonvrå;
mina kinder purpurfärgas,
mina pulsar kraftigt slå.
På min läpp en hviskning smyger
från mitt hjärtas djup helt skyggt,
och min tanke sväfvar vida
på profetisk framtidsflykt!
Något skimrar, glänser, strålar
genom detta skum och slamm,
liksom om en morgonrodnad
lofvade att bryta fram.
I en dräkt af idel purpur
kläder sig den vilda flod,
som om vattnet hade färgats
rödt af blod, af bara blod.
Utaf jättestora vågor
klippans vägg till toppen sköljs;
skummet yr och fradgan fräser,
allt i blodig svepning höljs,
och så höres ett förfärligt
brakande och larm och tjut,
som om vreda härar drabbat
hop med sköldar, svärd och spjut.
Men det blir ånyo stilla,
nu förstummas stormens knot,
och ur rosenfärgadt skimmer
glänser solens gyllne klot.
Såsom lätta skyar- skingras
dimmorna af nytänd dag,
liksom sönderslitna fanor
svajat efter vunnet slag;
och den sista skuggan sjunker
ner i glömskans djupa graf.
Luften är så ren och härlig!
Högblå himmel! högblått haf!
Och hvad ser jag? Nya stränder!
Samma sol, som förr förbränt,
öfver nya rika tegar,
skyddade mot storm, sig tändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
