Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Fallet Wagner, ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche, öfversättning af Albert Eriksson. Efterskrifter och Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932
Fallet Wagner*
Ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche.
Öfversättning af Albert Eriksson.
Efterskrift.
— De sista ordens allvar tillåter mig att på detta ställe meddela
ännu några satser ur en otryckt afhandling, hvilka åtminstone skola skingra
allt tvifvel om mitt allvar i denna sak. Denna afhandling har till titel:
Hvad Wagner kostar oss.
Att vara Wagners anhängare låter dyrt betala sig. En dunkel
känsla häraf existerar ännu i dag. Ej ens Wagners framgång, hans triumf
förmådde upprycka denna känslas rot. Men fordom var den stark, var
den fruktansvärd, var den såsom ett dystert hot .— nästan under tre
fjärdedelar af Wagners lefnad. Detta motstånd, som han rönte hos oss
tyskar, kan icke blifva nog högt skattadt och hållet i ära. Man värjde
sig emot honom såsom mot en sjukdom, — icke med grunder, — man
vederlägger icke en sjukdom — utan med hinder, misstro, förtrytsamhet,
äckel, med ett mörkt allvar, som om i honom lurade en stor fara.
Herrar ästetici hafva blottställt sig, då de från tre af den tyska filosofiens
skolor börjat ett absurdt krig med »om» och »ty» emot Wagners
principer, — hvad bekymrade han sig om principer, äfven om de vore hans
egna! — Tyskarna själfva hafva haft nog instinktivt förnuft att här
förbjuda sig hvarje »om» och »ty». En instinkt är försvagad, då den
rationaliserar sig: ty just därigenom att den rationaliserar sig, försvagar den
sig. Om det gifves tecken på, att, trots den europeiska dekadansens
karaktär af allomfattande, en grad af sundhet, ett instinktivt väderkorn
för det skadliga och för faror, som hota, fortfarande bor i det tyska
väsendet, så skulle jag bland dessa tecken hälst vlja se detta dofva
motstånd mot Wagner så litet underskattadt som möjligt. Det är en- ära
för oss, ja, det tillåter oss förhoppningar; så mycken sundhet skulle
Frankrike icke mer hafva att förfoga öfver. Tyskarna, dröjaine par
ex-cellence i historien, äro i dag Europas mest efterblifna kulturfolk: detta
har sin fördel, — just därigenom äro de äfven det relativt yngsta.
Att vara Wagners anhängare låter dyrt betala sig. Tyskarna hafva
först helt nyligen glömt bort ett slags fruktan, som de kände för honom,
* (Forts, från föreg. häfte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
