Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - »Martyrium humanum», af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan relief visar oss den stora fara, som hoiai uorgarné.
Det är ett fat i glödande bronsfärg, där i en blixtlinie synas draga
fram i rymden menniskor hållande fast hvarandra i händer och ben
med muskler spända och leder böjda i hänsynslös energi. Den
heter »Passioner». Konstnären har bifogat följande dikt:
O eld,
må du äta
och sluka all verlden,
och drick oceanen,
o, ljufliga eld!
Du äter,
jag hör dig,
i trumhvirfveltakter,
som tramp utaf krigsfolk,
o, ljufliga eld —
Och himlen, den höga,
i lågorna remnar,
och Guden, den gamle,
blir sofvande bränd. —
Hvart denna ledsamma sinnesrubbning, som heter passioner,
kan leda, erfar man af texten till reliefen »Orphea»-.
»Kom till mig ett puckelryggigt troll och giljade. Då log
jag. O jungfru, gör med mig hvad du vill, men håna mig icke.
Då tog jag en knif och skar upp hans buk, och jag snodde strängar
af hans tarmar och satte foten på hans puckel och böjde hans
ryggrad baköfver, och strängarne spände jag från hälen till hans
krokiga rygg. Och jag lekte på strängarne, och fram välde
har-potoner — — Blåklockorna böjde sina hufvud och ur sitt hus
kröp snigeln.»
Underligt nog för de goda borgarne är den puckelryggiges
ansigte förvridet som af — salighet!
Värre torde för en enfaldig borgare te sig det öde som väntar
älskaren till kvinnan med passionen »qüon maime», ty här ringa
inga blåklockor till ro och inga harpotoner erinra om himmelen.
Den kvinnan sjunger:
Jag har redt min
brudsäng bland
ormar. Där vill jag
bida honom. Han som
skall älska mig, ändock
jag bär ärr af etter,
ändock jag bär sår
af giftiga tänder.
Han skall älska
mina ärr och kyssa
mina sår. Och när
han bär sår som jag,
ärr som jag, skall
jag blifva hans.
Och klufna tungor
skola hväsa vår
brudnatts-hymn —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
