Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
kunna, det erfar man alltför tydligt vid åskådandet ocli
åhörandet af Valkyrian åt vår operascen.
Af de 6 solisterna i operan voro 3 absolut otillräckliga för
sina uppgifter och. endast en absolut tillräcklig, d. v. s. utmärkt,
men beklagligtvis just den, som hade det kortaste partiet: fru
Linden — Fricka. I hela sitt uppträdande var fru Linden den
stolta gudadrottningen med hvarje åtbörd af skön plastisk
fulländning, utseendet strålande vackert och sången med samma
tjusande välljud som alltid; i alla dessa hänseenden var hon
ensam om priset, men delade det med frn Östberg i fråga om
sångföredraget och diktionen.
De nämnda fruarna voro de enda, som uppfyllde det för
Wagners musikdramer snart sagdt oundgängligaste vilkoret,
nämligen att texten uttalas fullt tydligt. Detta är i “Valkyrian“
nödvändigare än någonsin, då hela operan består af idel duetter
eller rättare dialoger: i första akten mellan Siegmund och
Sieg-linde samt Siegmund och Hunding, i den andra mellan Wotan
och Brynhilde^ Wotan och Fricka. Siegmund och Sieglinde,
Siegmund och Brynhilde samt i den tredje den långa dialogen
mellan Wotan och Brynhilde. Nagön kör finns icke; det enda
af brottet mellan duetterna är Wotans monologer och de 8
val-kyriornas lifliga och karaktäristiska ensemble under och efter
den här sedan gammalt gouterade Valkyrieridten.
Om musiken är i dessa veckor så mycket skrifvet, att vi
inskränka oss att nämna, att andra akten var den, som här gick
afgjordt bäst i alla afseenden. Hur tjusande vacker hela den
långa kärleksduon i l:a akten är, fick man knappt en aning om,
så misshandlades den af Siegmunds representant.
I åtskilliga tidmngskritiker har yttrats en liflig förvåning
öfver “Valkyrians“ utförande här, hvilket skulle “öfverstiga alla
förväntningarL I motsats häremot kunde man vara hågad
ut-tala sin förvåning öfver att detsamma var i vissa fall långt under
hvad man tänkt sig.
Så t. -ex. hade man väntat vida mer af fru Östberg, icke i
fråga om sången, ty därvidlag är ej annat än beröm att säga,
men i fråga om spelet, som tillföljd af någon olycklig
uppfattning, i första akten påminde snarast om en komisk pantomim
med de gammaldags teåterstegen, de högpatetiska gesterna och
de “stolta“ poserna. Så ock i andra akten, där man vid
Sieg-lindes inträde snarare fick intryck af att hon var redlös till följd af
omåttligt förtärande af alltför starkt mjöd än upp gifven af trötthet.
Detta förvånar ej så litet, då man vet, hvilken omsorg fru Östberg un-’
der senare år egnat äfven åt den dramatiska sidan af sina uppgifter.
Äfven fru Lundbergs Brynhilde måste öfverraska i samma
riktning; att hennes utseende och i synnerhet figur voro så litet
som möjligt lämpade för rollen, visste man förut, så ock att
stämmans välljud kunde vara skönare, men fru R. har ju all del
varit en god skådespelerska med god uppfattning och dito t
k-nik (se t. ex. hennes Amneris, Fides, Ortrud.) Öfver hennes
valkyria ligger emellertid . något obeskrifligt smått och tamt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
