Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
956
uppfattning och utförande, hvari man ej ser en skymt af den
vilda och hurtiga stridsjungfrun. En liten detalj blott, som är
rätt betecknande: i stället för att i djärfva språng ila uppför
klipporna, springer fru R:s valkyria uppför i klippan anbragta
trappsteg med små trippande steg som en liten skolflicka! Och
så i sista akten detta oresonliga och osköna fäktande i luften
med armarne under scenerna med Sieglinde och Wotan! Hvart
har här fru R:s annars måttfulla gestikulation tagit vägen? Och
vidare, i stället för att bemöda sig om ett distinkt textuttal, som
i dessa dialoger är oundgängligt, är hennes textuttal slappare
och otydligare än någonsin. Allt detta sammanlagdt med den
fullkomliga frånvaron af legatosång gör, att fru R:s Valkyria
ej blott är långt ifrån hvad den borde vara, utan också ett godt
stycke svagare än den äfven med hennes resurser kunde vara.
En annan, som äfven fullständigt krossas af sin uppgift,
är Wotans representant, hr Söderman. Redan den oansenliga
figuren ger ej den aflägsnaste aning om det öfverjordiska väsen,
som han skall föreställa, och den saken blef ej bättre genom
höga klackar och en ofantlig hufvudbonad.
Men hr Söderman brukar ju annars vara bland dem, som
bemöda sig om . en tydlig diktion och därmed lyckas väl; här
var hardt när omöjligt hora ett ord af hvad Wotan sade till
följd af röstens oafbrutna forcerande för att ej öfverröstas af
orkestern.
Mer än en har undrat, hvarför ej Wotans parti kunnat
anförtros åt hr Lundkvist, hvars väldiga och ännu alltid sköna
stämma här skulle varit af helt annan verkan än hr Södermans
ytterligt forcerade föredrag kunde blifva. I denna roll, där
någon lifligare aktion ej påfordras, utan där det imponerande i
stämma, föredrag och gestalt är hufvudsaken, vore hr
Lund-q vist synnerligen väl på sin plats. En alternering vore här i
det helas intresse högst önskvärd.
Hvad hr Bratbost som Siegmund angår, var han mycket
förtjänstfull i andra akten och skulle nog varit mera till sin
fördel i den första, om han ej forcerat sin likväl dessförutan
ganska starka och klangfulla stämma; så snart hr B. forcerar
rösten, kan han ej behärska den, utan den gamla, osäkerheten i
intonationen framträder på pinsamt sätt: härigenom blir den
härliga kärleksduon med Sieglinde i l:a akten en plåga i stället för
en njutning, under det att hela hans 2:a akt, där sången är mer
dämpad, gör behagligt intryck.
Om spelet är ej annat än godt att säga med undantag af
hans hållning inför Hunding i dennes hus; litet mer
själfmed-vefen och stolt bör väl Siegmund vara inför denne, och ej stå
uppsfälld som en ertappad pojke, som tar mot bannor. Något
egendomlig är ock hans ställning då han drar ut svärdet ur
trädstammen; i denna position är det absolut omöjligt för honom
att förfoga öfver hela den kraft, som han måste tänkas använda.
Hr Seller g ren-Hmiåing såg präktig ut i sin svarta rustning
och dystra mask och utförde sitt lilla parti förtjänstfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
