Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
958
Franz Rummel, som gifvit två konserter å operan i förening
med liofkapellet och en egen konsert i musik, akademien.
Hr Rummel, känd för vår musikpublik sedan sitt besök
här på 80-talet, utmärker sig alltjämt för samma framstående
egenskaper, som man då hos honom beundrade, klarhet,
gedigenhet i uppfattning och teknik samt starkt utpreglad rytmik,
om han än i en och annan detalj kan öfverträffas. Så t. ex.
eger han ej Teresa Carrenos absoluta fullkomlighet i snabba,
perlande löpningar och drillar, ej heller hennes fjäderlätta anslag.
Främst af allt, som hr Rummel denna gång spelade, sätta
vi hans utförande af Beethovens Essdurkonsert, hvilket var något
af det utsöktaste vi hört, och där äfven liofkapellet, anfördt af
hr Nordqvist, gjorde sitt bästa. Äfven i Schumanns och Griegs
konserter exellerade hr Rummel, men visade sig på sin sista
konsert icke vara Chopinspelare. Det något spetsiga anslag,
som kunde vara af effekt vid t. ex. Liszfs fantasi öfver
ungerska folkmelodier, blef vid Chopins kompositioner alldeles
mal-placeradt, som t. ex. vid Scherzot Op. 31; den bekanta
Berceu-sen Op. 57, återgafs ej tillräckligt lätt och luftigt samt den
praktfulla polonaisen Op. 53, som under Carrenos händer genom
den rika nyanseringen gjorde ett rent af öfverväldigande intryck,
lämnade nu åhöraren tämligen oberörd.
Hufvudstadens båda stora musiksällskap ha gifvit hvar sin
konsert; musikföreningen har uppfört Händeis “Josua“, som den
under liHigt bifall gaf förra våren, och Filharm. Sällskapet
Schumanns “Faust“, sbm i sin helhet icke förr varit gifven i
Stockholm. Båda konserterna gåfvos för fulla hus och med delvis
samma solister. Men därmed är det slut med likheterna. “Josua“
mottogs af det varmaste bifall såväl efter de båda
afdelningar-nes slut som efter en mängd soli och ensembler — dess
utförande var också under hr Nerudas ledning något af det
yppersta, man kan önska sig. Lyckligt hade dock varit, om man
strukit de delar af Josuas parti, som innehålla den för hr
Brat-hosts röst och sångkonst omöjliga koloraturen. Den omtyckta
“sègerkören“ bisserades nu liksom i våras. Af solisterna
hyllades i synnerhet fru Edling och hr Salomon Smith.
Vid Filharmoniens konsert var intresset denna gång af två
skäl större än vanligt, dels på grund af det här tämligen
obekanta musikverket, dels för den nye dirigenten hr Hedenblads
skull.
Då man känner de omständigheter, under hvilka hr Hallén
nödgades taga afsked från dirigentplatsen inom det sällskap, som
han sjalf stiftat, förefaller det rätt egendomligt, att denna, den
nya anförarens första konsert skulle bli en triumf för just ______
hr Hallén. Visserligen voro körerna väl inöfvade, men tempi
voro vid flera tillfällen både i körer och soli till den grad
långsamma och släpiga, att man förvånas, det hvarken dirigenten
.eller andra biträdanden märkt detta före konserten. I allmänhet
saknades nyansering, rytm och lif i föredraget. Hofkapellet,
som vid “Josua“ visade hvad det kan under energisk ledning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
