Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Mycket bra gick scenen med de 8 valkyriorna. hvilkas
röster klingade vackert och lyckades bättre i de egendomliga
valkyrieropen än Brynhilde själf.
Den enda nyheten utom “Valkyrian“ var under de sista
månaderna reprisen af “Martha“, som torde få anses ganska
lyckad på ett undantag när, och äfven detta undantag med goda
löften. Vi mena fröken Kragballe, som uppträder i titelrollen
och reder sig mycket väl med sångpartiet och sjunger sina
fiori-tyrer med en viss aplomb och ledighet, men är högst
ofullkomlig i textuttalet och betänkligt stel i spelet. Särskildt
tragikomisk är den upprörande scenen med Lionel i 4:e aktens l:sta
tablå, hvilken den unga sångerskan spelar hufvudsakligen med
armbågarne, som äro i ständig rörelse upp och ner. Af
sång-partiet var utförandet af “Sommarens sista ros“ svagast; den
sjöngs jämntjockt utan nyansering och ej fullt rent. I fråga
om mimiken synes alltjemt det förbindliga leendet, äfven under
första akten, då ladyn bör vara som mest uttråkad.
Rätt betydlig är kontrasten mellan henne och fru Linden—
Nancy, som är lifligheten, friskheten och behaget personifieradt;
man blir vid godt humör att se och höra denna glada, vackra
och humoristiska Nancy och önskade bara, att hon kunde dela
med sig litet af sin liflighet åt ladyn och af sin humor åt
Plum-kett. Oemotståndligt rolig är fru L. i frieriscenen i sista akten
och i spinnscenen.
Hr Ödmann, som för första gången gaf Lionels för hans
röst och naturell mycket tacksamma parti, gjorde däri stor lycka
och hyllades syn- och hörbart af sina trogna ofvan och nedan.
Hr Brag som sir Tristan var tillräckligt narraktig, men
mer än lofligt simpel. Någon skymt af grand seigneur bör
väl sticka fram under karrikatyren — jfr hr Strömbergs
dråpliga typ.
Operans gäst, hr MoreTlo, är ännu kvar, men har stannat
vid sina första partier i “Pajazzo“, “På Sicilien “ och “Carmen“.
Hans bebådade uppträdande i “Hugenotterna“ torde af goda
skäl inhiberas.
På fröken Petrinis också bebådade uppträdanden i
“Huge-notterna“ och “Manon“ väntas alltjämt.
På den första symfonikonserten å operan uppfördes
Ber-lioz’ “Symphonie fantastique“ och mottogs välvilligt, men utan
den entusiasm, som helsade den vid dess uppförande här för
några år sedan. De bisarra taflor ur en “artists lif“, som
kompositören här upprullar, äro fulla af lif, eld och fantasi, men
förefalla åtminstone vid förnyadt åhörande, tämligen ytliga.
En annan tonmålning, som nu för första, men, hoppas yi, ej
sista gången uppfördes, “Waldweben“ ur Wagners “Siegfried“,
är särdeles anslående, poetisk och stämningsfull. Chopins
E-moll-konsert spelades af fröken Astri Andersen tekniskt högst
för-tjensffullt och med goda ansatser till djupare uppfattning, dock
ännu något omoget. . .
Ett intressant besök har hufvudstaden hatt i piamsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
