Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ett tack till Axel Lundegård, af moster Kunigunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete? Hvilken man tycker väl om att kyssa en hård, ärbetsvalkig
hand? Nej, tro mig, det är mjuka, hvita fingrar han vill bli smekt af.
— Snälla moster, kom med ut i köket och predika den där vackra
läran för Karolina och Tilda och Brita. Det vore så festligt att se
resultatet. Tilda har ju ett godt öga till kusken, Karolina till
trädgårds-pojken och Brita kunde väl alltid finna på någon att offra sina känslor
och sin tid på i stället för att bädda din säng och koka din mat.
— I deras ställning blir det ju en annan sak. Det är om
öfver-klasskvinnan vi tala. Du själt t. ex. med ditt namn och din förmögenhet,
behöfver du arbeta?
— Det behöfva vi alla. Vi ha först att göra vårt lif nyttigt, sedan
behagligt, om möjligt. Arbete behöfver ingalunda utesluta kärlek ur ens
lif. Vi ha i skolan en förening, hvars måtto är: Arbete i kärlek till
hvarandra. Skada att icke fruarna Titania och Hedvig voro medlemmar
i vårt sällskap; då skulle de fått lära sig att »fåfäng gå lärer mycket ondt».
— Och sådana besynnerliga moralbegrepp denna-fru Hedvig har! Hon
gör sig inga vidare samvetsbetänkligheter öfver att hon är kär i Tomas
Hall, medan hon ännu är gift med sin förste man, ehuru hon misstänker
att vetskapen om denna kärlek drifver honom till själfmord. Detta tar
hon, som sagdt, ganska trankilt, men att hon låtit Tomas kyssa sig innan
sorgåret ch slut — det fattades visst tre å fyra månader — det bringar
henne till förtviflan.
— Och detta, som jag fann vara ett så fint drag, denna pietet
mot den dödes minne.
Utan att höra min anmärkning, fortsatte Anna-Lisa: Hvad som
verkar nästan komiskt är att påstå, att fru Hedvig läste — Carlyle. Icke
för att jag känner vidare till hans författarskap., men just i dessa dagar
har jag i en engelsk tidning läst, att han i 40 digra volymer predikat
arbetets evangelium. Det hade varit något för fru Hedvig. Nej, tro
mig, en sådan kvinnas favoritförfattare äro Axel Lundegård och Laura
Marholm*, kanske också Ola Hansson och fru Mailing. Jag hörde en
gång mamma säga, att skulle man dra ut konsekvensen af dessa författares
åsikter, sådana de framställas i deras skrifter, blefve den ovilkorligen att
idealbilden för kvinlig lycksalighet är — la prostituée.
Denna gång var det Anna-Lisa, som hade tårar i ögonen.
Ledsamt nög icke blygselns utan förtrytelsens.
Där ser ni, herr Lundegård, hur långt missuppfattningen kan gå!
Och huru väl ni, kärlekens outtröttlige apostel, behöfves! Ni har en stor
mission att utföra. Fyll Eros’ koger med ert snilles pilar och låt alla
dessa onaturliga kvinnor, som växa upp omkring oss, veta hvad deras
frid tillhörde. Förtröttas icke, utan gif oss alltjämt nya prof på den rena,
den äkta, den sanna kärleken, utan hvilken lifvet vore en
outhärdlig-öken. Er lön är stor: hvarje sann kvinna har i sitt hjärta rest er ett
altare, hvarifrån dagliga tackoffer uppstiga.
*) Hade icke redaktionen så stark och. principiel motvilja mot allt censurerande,
skulle detta och följande författarnamn blifvit strukna. Men såväl om denna del som
artikeln i dess helhet nöja vi oss med att erinra om att N. R: s utgifvare icke gör sig i
egentlig mening solidarisk med de åsikter som uttalas i artiklar, som äro skrifna af andra
än honom själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
