Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - På Tatra-bärgen, några slovakiska sommar- och vinterbilder, af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
färdat både till Petersburg och Kiev, men jag känner
ingen enda, som varit i def polska Krakau.
Jag erinrar mig en scen från en sommarutflykt till
Lilla Tatra. Det hade redan blifvit mörkt, och skimret
från månens horn trängde blott svagt genom granarnas
täta grenar. På en bred stenhäll hade vårt sällskap tändt
en vatra, d. v. s. ett bål af kvistar, barr och löf. Gnistorna
sprakade i den saftiga veden; den gråhvita röken försmalt
i den ljumma luften, och de uppflammande lågorna belyste ■
bjärt ett tjog män, som stodo rundt kring kasen och sjöngo
den slovakiska sång, som blifvit samslavisk: “Hej, slovane /
este nasa slovenska rec &ije“ af Sam o Tomasik (“Ja,
slovaker! ännu lefver vårt slovenska språk“). Och allas
hufvu-den blottades andäktigt, då denna något triviala melodi i
marschtakt efterföljdes af den ståtliga ryska käj sar hymnen:
“Boze, tsarja chrani!“
Det var stämning i denna tafla, som nästan erinrade
om de forna slavernas offerfester, och hvad man än eljes
må ha för tankar om både tsaren och Rysslands befriande
mission, måste man för ögonblicket ryckas med af den
naiva vördnad, hvarmed dessa hederliga, .entusiastiska
naturbarn blicka upp till den hvite tsaren i Petrograd. Och
den ryska tsarhymnens melodi är i sanning så majestätiskt
skön, att hvarken Haydns österrikiska koral eller ännu
mindre “Heil Dir in Siegeskranz! “ kan mäta sig därmed.
* * .
Andra gången jag hälsade på de gästfria slovakerna,
var i julas. Jag lemnade bakom mig det smutsiga, tråkiga
Galizien och inandades med välbehag Tatras rena luft. Och
det landskap, som nu mötte mina blickar/erinrade mig om
ett norrländskt: bländhvita snöslätter, höga skogar med
snö inunder och snö på topparna, isiga fjäll, frusna bäckar
och kala branter — näjder som inbjuda både till jaktens
och slädfartens och kälkåkningens stärkande nöjen.
Särskildt bevarar jag i god hågkomst ett slädparti,
som företogs från Sväty Martin till Sväty Mikulås (i
komi-tatet Liptau). Vägen följde floden Vah, som häjdlöst bröt
alla isens skrankor och stänkte sitt skum på snöiga tufvor.
På flodens ena sida reste sig branta, kala berg i nyckfulla
slingringar och med fantastiska konturer, och på den andra
sidan sträckte sig Höga Tatras bärgskedja med de stora
skogarna, där vildsvin, hare, björn, lo och gems husera, och
öfver hvilka gamen och örnen kretsa. Men ännu dimmig
af juloset, stod bärgsjätten Krivan dold i töcken för
nyfikna blickar, och endast någon gång lyfte en vindpust på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
