Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - På Tatra-bärgen, några slovakiska sommar- och vinterbilder, af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
som hos slovakerna — det är en sjungande nation; visan
är oftast vek som de öfriga stamfrändernas, men mindre
sentimental och entonig än deras. Jag känner i en
karpa-tisk by en lärare, som på kort tid själf samlat mer än 600
melodiska folkvisor, och den samling;, som med text och
noter nu är under utgifning i Sväty Martin, har redan
hunnit betydligt öfver det första tusendet. Och mer än en
gång har jag själf lyssnat till denna naturens och hjärtats
poesi, då en hel slovakisk familj samlat sig vid vinbordet
under den lummiga linden ute på gården och stämt upp eu
slovakisk folkvisa. Barnens, och kvinnornas gälla toner
smälta harmoniskt samman med männens djupa basar än i
liflig, munter takt, än i långsamt förklingande ackord. Och
när så rönnbären glöda i den nedgående sommarsolen, som
purpurfärgar Tatras toppar, och det hvita vinet blänker i
glasen vid sidan af det färska, hembakade brödet och den
läckra Liptau-osten, då har jag ej ett ögonblick tvekat att
följa Schillers goda råd:
»Wo man singt. da lass’ dich fröhlich nieder:
Böse Menschen haben keine Lieder!»
Ur denna folkvisa har ock hela den slovakiska
skönlitteraturen framgått, och på denna grundval har själfva
litteraturspråket byggts. Närmast besläktade med tjecherna,
kalla slovakerna sig själfva slo vener (under hvilket namn
man dock eljes vanligen sammanfattar slovinerna i södra
Österrike), och de äro med rätta stolta öfver att de, trots
folkvandringarnas och hussitkrigens och magyarismens
stormar så ursprungligt och ungdomsfriskt kunnat rädda sin
nationalitet i dessa karpatiska asyler. Trots en viss
afund-sjuka från böhmisk sida, där man velat göra slovakiskan
till en tjechisk dialekt, är slovakiskans själfständighet fullt
tryggad genom en egen litteratur och präss, och. språket,
som skiljer sig från tjechiskan mindre än t. ex. norskan
från svenskan, är vida mer välljudande än systerspråket
och närmar sig i fulltonig klarhet och kraft till ryskan —
oafsett att den östra dialekten i flere stycken värkligen
påvisar nära frändskap med Ryssland.
Denna slovakernas centrala ställning i’såväl geografiskt
som filologiskt hänseende har i förening med det
magyariska främlingsoket också gjort, att slovakerna mer än
något annat tolk blifvit hänförda af de panslavistiska lärorna,
hvilka här för öfrigt tagit en mycket ofarlig, idealistisk
form, och att de känna sig dragna till Ryssland, som ju
af både egennyttiga och oegennyttiga skäl öfvertagit den
ganska dyrbara och för rästen tämligen otacksamma rollen
såsom “befriare". Jag känner många slovaker, som
vall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
