Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dansen öfver lag, novell af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Dansen öfver lag.
Sedan han sett på oss uppmärksamt, lutade han sig tillbaka
i soffan och satte sig bekvämt till rätta, under det han talade:
Ni vill ha en historia, en riktig historia — hvad kommer det.
egentligen åt er, hvad är det för omoderna påhitt, och så sent på
kvällen till! Jag går naturligtvis inte och bär färdiga historier på
mig — kunde så gärna gå och bära på symaskiner! — men när
jag kastar en blick tillbaka, skymtar det för mig några minnen,
som kanske, tillsamm anpassade på en slump, kunna bli en mycket
lärorik historia, värd — värd att lyssna till under halfslummer.
Se här!
Det var en höst, och jag bodde på landet för att skrifva
färdig min gradualafhandling — årtalet kan jag således spara er
nu, det får ni läsa i min nekrolog, inpassadt med retorisk effekt.
Det var i närheten af ett kungligt slott, som jag inte heller
nämner, för att undvika afbrott af edra små tarfliga upplefvelser från
samma ställe. Ty detta är en ytterst allvarlig historia, som
stämmer sinnet till storhet och fordrar tystnad omkring sig — liksom
örnen.
Mitt värdfolk där var antingen redan eller skulle ständigt till
att bli baptister, höllo på att döpa sig hvar söndag, drogo i
anledning däraf kring med linnesöm och stilla långa tankar och
behandlade hvarandra och alla yttre föremål med en tyst
tankspriddhet, som, oafsedt några små egendomligheter i betjäningen, passade
mig förträffligt i mitt arbete.
Jag gick försänkt ända upp öfver öronen i mitt stoff, ett
mycket intressant sådant, som jag visste att fosterlandet behöfde få
uppklaradt — och naturligtvis var det fjärran från mig att neka
mitt bistånd till ett sådant dåd. Det var om en spansk-judisk
skald på 14-hundratalet, som kallade sig själf »juden från Carrion»
och hette — märk väl! — »Rab don Sem Tob», icke »Rabbi
don Santob», som hans landsmän förvrängt namnet till, och som
mindre lärda forskare än jag skulle ha tagit för godt. Hans
huf-vudverk är en halft dramatisk dikt, kallad »Danza general, en que
entran todos los estados de gentes», d. v. s. »Allmän dans» eller
ledigare »Dans öfver lag, i hvilken allt slags folk dras in». Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
