Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dansen öfver lag, novell af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
stoppade kronan pä ryggen på honom, trodde sig icke säker till
sitt lif. »Jä, jä», knarrade han.
Nu frågar jag, om någon människa med förstånd och hjärta
och smak för ornitologi kunde ha tvekat i valet mellan denna
ängs-knarr och en fågel Phænix som jag. Jag spände ut bröstet och
log emot honom och strök upp mustascher och här. Jag säg
också tydligt nog, att hans hustru föredrog mig himmelsvidt, men
som det inte var min mission att ställa till tragedier, tog jag genast
afsked, afsked från allt, från min dröm om kärlek och lycka, frän
Teresa i rummet bredvid, som jag icke skulle fä träffa. Det var
ett af de bittraste ögonblicken i mitt lif, men jag bar det med
fattning och tryckte min bödels handj så att han troligen mins
det ännu.
Där gick jag, galoscherna såg jag ännu en gäng, det var allt,
det var det sista — ja, hvarför uppehålla oss vid det dystra i
lifvet, hvarför orda om detta?
När jag kom hem, hade de förblindade människorna stannat
vid kalfstek till middagen, som jag inte kan med. Jag höll dock
tårarna tillbaka. Jag vill göra det kort.
De närmaste dagarna irrade jag ikring i parken som en skugga,
— den enda där fans, ty inte ens sol var det längre. Hvad de
elaka människorna kunna ha berättat Teresa för historier om mig,
det kan jag icke ana, men faktum är, att hon icke kom mera.
Ni kan ana min sorg, den var som — som Englands djupaste
kolgrufva.
Och under detta måste jag skrifva. Ni kan förstå, att det
icke blef om min skalds lättare saker, nej jag gjorde honom till
en profet, som känt och anat allt lefvandes ve.
Någon tid efteråt for jag frän platsen, väl ute i sundet
fångade jag en skymt af hennes hus i grädasket, det var alldeles
kutryggigt af missmod, sneglade fram mellan en rad med våta
popplar, liknande hopfällda paraplyer.
Härmed är historien slut, och det är inte för tidigt, klockan
är mycket, half tvä, sannerligen! Nu ha förståndigt folk sofvit en
god stund. Fins det bland er någon, som varit förståndig?
Bara till bälften, sade vi.
Alltid något! Emellertid har den kloke åhöraren af mitt prat
haft en valuta, som icke är att förakta. Dels en dof ton af
alltets fåfänglighet, som alltid är hälsosam, dels en insikt, som många
äro nog olyckliga att sakna, att det en gång i I4:de århundradet
fans en spansk judisk poet, som hette Rab don Sem Tob, icke
Rabbi don Santob, som mänga stackare trott. Vidare, att denne
har skrifvit en stor dikt i halft dramatisk form, som heter »Dans
öfver lag etc.» — en mycket allvarlig dikt!
Per Hallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
