Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Emil Kléens nya dikter, anmälda af Manon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Och så vidare i strofer, som själfmant sjunga sig in i ens
minne. Det lugn, som födes af medvetenhet om målet och
förtröstansfullt bidande af framtiden, har i » Såningsmannen» funnit
ett symboliskt skönt och konstnärligt äkta uttryck.
Flera af dikterna i gruppen »Åldrade bilder» förtjäna att
nämnas för helhet i stämningen och glänsande form. En eller
annan gång förefaller det som om diktarens för skönhetsintryck så
emottagliga sinne icke undgått att taga väl starka intryck af
mästaren Levertin. Men om så är, att han på något ställe insläppt
främmande i sin diktnings gårdar, måste man dock till hans heder
säga, att han icke låter det främmande skämmas för sällskapet.
De på stiliserad prosa affattade dikter, som ingå i samlingen,
små ögonblicksbilder ur själslifvets gömma, försvara väl sin plats.
En släng åt Nietzsches apande beundrare är dem väl unnad, i
fall de nu bara äro värda ens så mycken uppmärksamhet.
Färgglöd, formsäkerhet, ett lyckligt val af bilder och i
allmänhet ett konstnärligt användande af resurserna, är hvad som
karaktäriserar Emil Klèens nya dikter. Att innehållet väl förtjänar
och väl uppbär den vackra formen, behöfver icke sägas.
Bland de dikthäften, som utkommit under sista halfåret, torde
»Vildvin och Vallmo» intaga hedersplatsen, — detta äfven i fråga
om utstyrseln, ty diktsamlingen framträder i en skrud som gör den
debuterande förläggarfirman all heder.
Det är alltid uppmuntrande att möta käckhet och lifslust
hos en ung skald, och hvar och en som bringar något af den
varan gör sig därmed förtjänt af ett särskildt tack. Folk som
sörjer för, att icke lyriken af det himmelsblå slaget dör ut i vårt
land, kommer det nog att finnas, vårt lof förutan.
Manon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
