Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svar till hr Hjalmar Söderberg, af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man torde näppeligen kunna säga, att denna roman,
läst af äldre förståndigt folk, är omoralisk till sin
tendens, men den torde vara ett bland de okyskaste alster
af svensk penna, som i våra dagar smugit sig ut i
bokmarknaden utan försegladt omslag; och i händerna
på omdömeslös ungdom torde den verka alt utom
väckande och förädlande. Någon förklarande psykologi är
här ej tal om. Känslostämningar, lika tillfälliga som
depraverade, äro det enda rättesnöret för personernas
handel och vandel, och detta känslolif rör sig endast
inom en animal sfär, hvars intressantare skiftningar af
andra samtida författare blifvit både rikare och mera
gripande framstälda. Hvad man här anträffar, är endast
dekadansformer af människans lägre drifter, otyglade
men på samma gång vanmäktiga att föda lidelser af
verklig intensitet. Att sådant, som här skildras, kan
förekomma och förekommer, betviflas ej, men ämnet
tillhör ett helt annat område än skönlitteraturens och
blir mera löjligt än ynkligt, när det kommer under
behandling af en fantasi, till synes sjukligt förvriden och
barnsligt affekterad, uppjagad mera af
boulevardromanernas än lifvets elände, och utan kraft af indignation,
satir eller ens medkänsla. Man kan efter läsningen af
denna bok ej ens skänka författaren den trösten att
göra honom till martyr.» U .
»Berättelsens milieu eger sina förtjänster, men äfven
sina fel. »Hufvudstadsskildringen» inskränker sig till
några — eller snarare många — namn på gator och
torg, en och annan tämligen omotiverad anspelning på
kända förhållanden och stundom någon stämningsbild
af goda konturer, inom hvilka dock namnen på färger
få ersätta färgerna själfva. I rent yttre formelt afseende
äger hr Söderberg en rätt god talang, ehuru den abrupta
stilen i längden blir tröttande. Där det är möjligt
nämner han sakerna vid deras rätta namn — ja, ofta där
det borde vara omöjligt — men där han någon gång
begagnar »bilder och liknelser», finner man en ganska
träffande observation och spår af en förmåga, som det
vore skäl att framdeles använda för ämnen mera värdiga
honom själf hans förläggare och den läsekrets, hvars
sympatier eller åtminstone beundran han till äfventyrs
önskar vinna.»
Det är de af mig här ofvan kursiverade orden, som väckt
hr Söderbergs förtrytelse, och som han »uppfordrar mig att
taga tillbaka» eller »förtydliga med det tillägget, att de i min
mun inte ha något att betyda».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
