Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svar till hr Hjalmar Söderberg, af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Jag tar dem emellertid icke tillbaka, just emedan de
betyda ganska mycket. Men ett förtydligande skall jag afgifva
— eller snarare upprepa, ty jag har redan tidigare villfarit en
ibegäran om ett sådant.
Kort efter kritikens publicerande i Aftonbladet mottog
jag nämligen ett bref, undertecknadt af sju svenska författare,
hvilka uttalade sitt missnöje med densamma. De sade sig
■dittills ha betraktat mig såsom en kamrat inom litteraturen, men
nödgades nu beklaga, att jäg slagit om och nedlåtit mig till
en bigott kritisk metod, för hvilken visserligen många skulle
med salfvelse tacka mig, men hvars anseende hos dem, som
älska och ära litteraturen, ej borde vara mig obekant. De
ansågo till och med, att jag appellerat till förläggaren för att
skada författaren ekonomiskt, och uppmanade mig att
offentligen upprätta honom. Den stygga bismak, som de menade,
att ofvan påpekade fras gåfve hr Söderbergs namn, skulle i
annat fall, i brefskrifvarnes ögon, häfta vid mitt eget.
Af brefvets form fann jag, att kamratandan i första
upp-brusningen förledt afsändarne själfva till en metod, som i andras
ögon förvisso skulle synas lika intolerant dogmatisk, som min
egen förefallit dem bigott. Men jag svarade emellertid, sökte
förtydliga, hvad de uppgåfvo sig ej hafva förstått, och gaf
dem fullmakt att hvar, när och hur de önskade, till den
verkan det hafva kunde, offentliggöra min skrifvelse — dock
naturligtvis i omedelbart sammanhang med deras egen Men
däraf blef intet. En af brefskrifvarne ville att i så fall deras
bref till mig skulle »redigeras» — hvilket tycktes mig borde
hafva skett förut — och att »flera underskrifter skulle samlas» —
hvilket jag äfven fann väl sent. Och med anledning af mitt
’anbud att själf ombesörja publiceringen skyndade en annan
bland de undertecknade att »erinra mig om
tryckfrihetsförordningens förbud mot tillståndslöst eftertryckande af privata
bref»! Och att offentliggöra mitt svar ensamt, men låta
allmänheten förbli i okunnighet om hvad jag svarade på,
syntes mig vara en väl — bigott penitens för att bli
återupptagen till nåder i kamratskapet.
De rader i mitt svar, som rörde hr Söderbergs bok och
•afsågo att förtydliga den meromnämnda frasen, hade följande
lydelse:
»Jag anser berättelsens ämne okyskt och
framställningen däraf depraveradt okysk genom sin brist pä
humor, satir, indignation, medlidande. Jag finner bokens
formella förtjänster för omogna och osjälfständiga att
ens i litterärt afseende ursäkta innehållet, och jag är fast
öfvertygad om, att särskildt den klass af ungdom i vårt
-samhälle, hvarur författaren hämtat sina typer, skall
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
