Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svar till hr Hjalmar Söderberg, af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
skyldighet, men kanske undsluppit detta stupida käbbel, som
härledt ur den vackra afsigten att försvara en skenbart orättvist
bedömd kamrat, i själfva värket afslöjat en så naiv förlitan på
själfgjordf af kotterianda upprätthållen auktoritet, ett så
bra-skande öfversitteri mot obekväm opposition, och ett så omoget
omdöme vid valet af egna vapen, trots alla anmaningar till
den inbillade motståndaren att bruka blanka sådana.
Hvad beträffar hr Söderbergs antagande, att jag saknar
»allvarlig moral», och att jag såsom »bearbetare af diverse
ekivåka farser för småteatrarna» är af naturen så okysk, att mitt
klander borde skattas som beröm; hvad angår hans spott öfver
»en ny lifsuppfattning», som han förmenar hafva möjliggjort min
skärpa i en »allvarlig litteraturgranskning»; och hvad slutligen
rör hans förmodan, att mitt omdöme härleder sig ur en
»längtan efter renhet», då jag efter ett lättsinnigt lif »hunnit
mannaålderns gräns» — - det är i detta sammanhang han kallar mig
»en gammal ravaillac» och liknar mig vid ett »svin» — så
hör allt dylikt till det slags idiotiska och chabloneradt
oförskämda nidskrifveri, som man känner sig embèterad af att
replikera. Ty det är i själfva verket endast en yttring af samma
oförnuftiga kraft, som en tillrättavisad huspiga missbrukar,
då hon går ut och slår i dörrarna — hon vet nog att
effekten på matmodern är oviss, men hon tröstar sig med effekten
inför kamraten i köket.
Däremot vill jag för hr Söderberg och för dem, som för
öfrigt, på grund af värkligt eller affekteradt missförstånd, ogillat
min kritik, antyda den sida af min »sedliga lifsuppfattning»,
från hvilken jag ser litteraturen.
Jag begär ej, att ett skönlitterärt arbete skall direkte
eller indirekte lära läsaren goda seder eller vara lämpadt för
både omdömesvuxna och omdömeslösa. Jag begär däri ingen
strängare moral i vanlig sinaistil än författarens egen
lifsåskåd-ning betingar med hänsyn till hans* ämne. Han må behandla
hvilka ömtåliga ämnen som hälst — tror hr Söderberg, att
jag ogillar exempelvis »Julies dagbok», »Mannfolk» m. fl.,
hvilka i själfva värket utgjort hr Söderbergs mönster, ehuru
han endast i några yttre, stilistiska drag lyckats imitera dem?
Och hans privata moral är mig komplett likgiltig — vill någon
romantisera de sju dödssynderna, så ser jag hällre, till fördel
för romanen, att han begått dem allihop än att han besjunger
eller fördömer dem utan erfarenhet.
Men visar en författare — liksom hr Söderberg -
oförmåga att se det lif, som han angifver sig skildra, med den
erfarnes skarpblick, att förstå det med hjärtat och att återge
det med konstnärens hand, så anser jag honom litterärt
impotent. Och finner jag honom — liksom hr Söderberg — med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
