Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vildhafre, prosabitar af Albert Eriksson - Under ett paraply - I nötplockningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
gen fångade lian sitt förnuft, åt med strykande matlust
sex stycken biffstekar ocli två liter potatis, drack därtill sju
lialfva porter ocli åtta ordinära glas brännvin. Därpå
besteg lian sin bicycle, åkte på 14 dagar 15 timmar 16
minuter 17 sekunder ocli 18 nittondelar jorden rundt;
återvände såsom en ny människa till kropp ocli hjärta,
utvidgade sin rosodling efter rationella metoder, anlade en
parfymfabrik, blef en aktad medlem af samhället och dog,
efter en lång och välsignelsebringande verksamhet i
kulturens och kvinnans tjänst, såsom ogift och mångmillionär.
Sina millioner testamenterade han till afkomlingarna af
sin ungdoms älskade, hvilken gift sig med en fattig
gross-Handlare.
nötpleckningstiden..
Det var söndag i går. Ar icke söndagen hvardagen
par excellence, på hvilken trivialitetens alla lymlar släppas
lösa?
0 dessa eländiga söndagar. Jag kan ej gå femtio
famnar landsväg utan att stöta på folk, och gatan är ett
torg med högar af pigor och drängar. Godt. Jag tänker
icke knuffas med dem, jag ger dem gladeligen hin i våld.
Den breda vägen — det är pöbelstråten; den smala
vägen — det är min väg.
Den smala vägen, enstöringens väg, som går öfver
åkrar och ängar, slingrar sig in i en dunge och slingrar
sig ut igen, korsar packets väg, men aldrig följer den, —
den solbelysta, gräsbevuxna, tysta, glada, fågelfria vägen
— det är min väg.
0 dessa eländiga söndagar. Äfven den smala vägen
vilja de göra mig stridig. Söndagarna drifva högar af
pigor och drängar ut i dungarna — hasselbuskarna hänga
fulla af dem, nu i nötplockningstiden.
Nu luktar hela skogen af svettiga människor. Farväl
skog, — farväl tills om måndag. Det är skamligt att dina
hasselbuskar icke producera rönnbär. Det är skamligt att
du icke kan hålla packet borta med allt ditt björkris och
dina hasselkäppar.
Nu ha lymlarna eröfrat dig med. Nu går den breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
