Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vildhafre, prosabitar af Albert Eriksson - Fågelburen - Om våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87«
kande, kvittrande, pipande, hvisslande, sjungande, galande.
De blinkade mot solen och pröfvadé vingarna till flykt.
Då såg jag på burens tröskel en stor och ful fågel
sitta. Hans kropp var alldeles naken, med ett stort,
otympligt hufvud, ur hvilket ett par stickande skarpa ögon sutto
ut. Hans näbb var hvasst som en nål och hans klor
kommo mig att rysa. Endast hans vingar voro vackra.
Långa och spetsiga vittnade de om en otrolig flygkraft.
Hvad är du för en gynnare? frågade jag. Du hör
visst icke hemma här.
Jag är sanningens fågel, sade han och stack efter mig
med sitt förskräckliga näbb. Se opp! nu flyger jag ut.
Nej, vet du, sade jag, — är du sanningens fågel, då
får du allt löf att vänta.
Så körde jag in honom i buren igen och stängde
dörren om honom. Men de andra fåglarna kvittrade och flögo
bort.
Jag vill flyga med, sade sanningens fågel och ref i
gallret med sin skarpa klo.
Du skall bli fullfjädrad först, sade jag.
Fullfjädrad! sade sanningens fågel, du vill att jag
skall bli sådan som de där grannlåts do ekorna. Hvad
tje-nar det till? Jag har ju tillräckligt med fjädrar för att
flyga.
Och han skakade sina långa vingar.
Men titta då på din kropp, sade jag.
Du skäms för mig, sade sanningens fågel.
Ja, sade jag. Därför får du vänta.
©m våren.
När appilsolen sken in genom mitt fönster och värmde
mitt hufvud, glömde jag, att jag ännu hade frost i
händerna sedan de sista snöbollarna och att min rock ännu
var våt efter gårdagens rusk. Jag steg upp från
skrifbordet och med händerna i byxfickorna började jag gå fram
och åter i rummet. O hvilken sol! Jag var så glad, ait
jag skrattade högt. Vänta bara! tänkte jag. I morn skall
man se på annat. Då är här vår med pukor och
trumpeter. Då dricka vi kaffe i löfsalen och hålla skåltal för
solen, och sen kläda vi en stång med blommor och grönt och
sticka den i backen och dansa ringdanser i gröngräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
