Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Slutreplik till hr Molander, af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
För det första har hr Molander i vår polemik-dragit
in en enskild notvexling, som han haft med sju svenska
författare (hvilka i ett gemensamt bref till hr M. ha sökt
öppna lians ögon för olämpligheten af hans kritiska metod),
men som icke har mera än ämnet gemensamt med hr
Molanders och min polemik, och som endast den af honom
redan begångna indiskretionen berättigar mig att här i
förbigående vidröra. Jag vet icke, huruvida dessa herrar
kunna finna anledning föreligga att genom antagande af
hr Molanders utmaning uppmuntra det nu af honom
införda nya modet: privatbrefs ohöfliga besvarande i offentlig
tidskrift. Jag finner det föga troligt; i alla händelser är
detta icke min affär. Jag har för min del endast att fästa
mig vid den förvirrade idé, hr Molander i detta
sammanhang visar sig vara besatt af: att jag skulle varit skyldig
att i min första artikel taga notis om och polemisera mot
innehållet i hans kontrabref till de sju författarne —
emedan han medgifvit dess publicerande! — Detta är ju det
blekaste nonsens.
För det andra: hela världen undrar nu, hvad hr
Molander egentligen har för otaldt med min förläggare. Svar:
de båda herrarne ha troligen icke det ringaste otaldt med
hvarandra. .Men hr Molander vet — därtill har han
tillräcklig erfarenhet af det literära lifvet —• att da man vill
angripa en författare med ärlig föresats att icke lämna
någonting ogjordt, som möjligen kan skada honom, brukar
man icke försumma att för hans skull söka chikanera hans
förläggare. Jag spiller icke inånga ord på detta
schackdrag, som icke ens förtjänar rangen af habilt knep, därtill
är det för utslitet och till sitt syfte för genomskinligt.
Med den oskyldiga fråga, som hr Molander i detta
sammanhang riktar till mig, ämnar jag likaledes göra kort
process. Den grundar sig på en förmodan, att jag skulle
kunna låta narra mig att på förläggaren söka skjuta öfver
någon del af det ansvar, som enligt all sund literär moral
(liksom i all sund lagstiftning) hvilar på författaren ensam.
Mitt svar är enkelt och klart: Jag har naturligtvis, både
när jag skref min bok ocli när jag erbjöd den till
förläggaren, varit fullt förtrogen med den möjligheten, att en
eller annan liten hungrig och uppåtsträfvande bladneger
skulle få lust att af den göra ett skandalnummer. Något
yppande af “betänkligheter44 från förläggarens sida i
anledning af en dylik eventualitet var alltså icke af nöden.
Medan hr Molander nu läser detta, har han redan i
tankarne färdig en anklagelse för tvetalan, af hvilken han
i nästa häfte, ämnar göra ett stort nummer: han kommer
nämligen att sammanställa detta mitt svar med min tidigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
