Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Slutreplik till hr Molander, af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afgifna protest mot Aftonbladets beskyllning att jag med
min bok afsett en succés de scandale. . Han kan spara sig
besväret, ty jag skall här preventivt knäcka ryggraden
på hvarje sådant försök till taskspeleri med publikens slöa
logik:
Ett är att åsyfta en på skandal grundad köpsuccès —
sådan var innebörden af Aftonbladets beskyllning mot mig
— ett annat är att förutse möjligheten af en moralisk
stormby och att med kallt hufvud rida den ut, när den
kommer. — Allt hade jag .likväl icke förutsett. Att möta hr
Molander som arrangör af ovädret var, det. erkänner jag,
en bland de vanvettigt burleska öfverraskningar, med
hvilka försynen stundom benådar oss människor som prof
på sitt skämtlynne.
Och nu, mina damer och herrar: ridån upp för sista
akten af denna sedelärande fars!
Vi äro nu vid bekännelsen.
Jag har själf lockat den ur honom: min i förbigående
framkastade misstanke, att hr Molander möjligen hade fått
en ny lifsuppfattning, hade nämligen ingen annan mission
att fylla än denna: att göra hr Molander arg och generad öfver
sitt nyförvärfvade rykte för moralitet och att sålunda hos
honom väcka begäret att för vänner och bekanta
tillkänna-gifva, att han fortfarande är en förståndig karl och en
glad garcon. Och han gör det helt trohjärtadt genom att
i sitt svar till mig formulera den literära sedelag, som han
säger sig hylla, och hvilken jag är beredd att i allt
skrifva under: en sedelag, i hvilken han åt frågan talang eller
icke talang inrymmer den dominerande plats, som tillkommer
den, medan han i moralfrågan, liksom jag, icke fordrar något
annat än hvad “författarens egen lifsåskådning betingar med
hänsyn till hans ämne;“ medan han beträffande valet af
ämne medgifver den oinskränkta frihet, (märk passagen om
dödssynderna!) som jag för mig fordrar; och medan han
slutligen med exempel visar, att böckernas kyskhet för
honom, liksom för mig, är af ingen vikt*.
* Som exempel på af hr M. gillade böcker nämnas Garborg :
Mana-folk, och Nansen: Julies Dagbog. För dem som icke känna till denna
sistnämda bok, vill jag här antyda dess innehåll. Det är en älskvärdt
och roande skrifven Köpenhamnsskildring, föga djup. En ung flicka af
honett- familj blir förälskad i en aktör, skrifver en anonym biljett till
honom och blir hans älskarinna. Sedan han tröttnat och brutit förbindelsen,
gifter hon sig med en snäll ung arkitekt. Hjälten är, liksom alltid hos
Nansen, då han icke skrifver i jag-form, en chablonfigur af ringa intresse:
grunddragen hos de Nansenska herrarne äro en viss kittlande belåtenhet
öfver att de ha tur hos fruntimmer tillika med vemodet öfver att det
hela icke är mera än det är. Julie är en fin och täck gestalt. Nansens
förförda flickor äro alla snälla och vackra samt få aldrig barn, icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
