Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Märkliga uttalanden i kvinnofrågan, af Amalia Fahlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Fröken Keys ord »slutligen bör man minnas att inom
som utom klostret har religionen varit ett för kvinnan lika
väl som för mannen öppet fält, men världen har dock ej fått en
enda andaktsbok af en kvinna, än mindre finnes någon stor
kvinlig religionSstiftare, i fall man ej mäter med teosofiens
mått» — utlägger fru Idström efter det muntliga föredragets
ord: (»Jag upprepar detta, att världen egt ingen kvinlig
reli-gionsstiftare, ty jag är icke teosof») sålunda att t. o. m. en
skolflicka kan erinra, att fröken Key icke heller är muhamedan,
eller eldsdyrkare eller jude o. s. v., och då kan hon i alla
konsekvensers (!) namn ej heller erkänna dessa religionsstiftare »
Det är en slående sanning i att en skolflicka kan erinra fröken
Key detta, ifall hon är oblyg, men det är en lika djup
sanning, att en annan skolflicka då kan erinra den första lilla
skolflickan, att fröken Key liksom alla bildade personer
erkänner våra största religionsstiftare som sådana, hvilket hon äfven
sagt i sin broschyr på det ifrågavarande stället, men ej
erkänner madame Blavatsky, hvilket endast teosofer kunna göra.
Fru Idström vänder sig också i parentes mot vester och
vinkar åt Annie Besant, men Gud vet, om mrs Besant är hemma,
sedan hon reste till en annan värdsdel för att som en ärlig
själ rätta sina misstag på det religiösa området.
Jag lämnar nu fru Idströms argumentation för kvinnans
framtida likställighet med mannen i andlig skaparkraft och
drar fram ett slutexempel på hennes mer än lättvindiga sätt
att affärda Ellen Keys broschyr i allt det som utgör
hufvud-saken i denna, nämligen framhållandet af känslans område
som utgångspunkt för krafven på kvinnans fulla medborgerliga
likställighet med mannen, kraf som Ellen Key aflåtligen
framställer. Detta är i fråga om kvinnans modersnatur. A sid. i 5
säger hon: »fröken Key har dragit produkten kvinlig
öfver-lägsenhet ut ur det som människan har gemensamt med
djuren.» A sid. 19, »fröken Keys — måhända omedvetna —
ställande af kvinnan på det bättre djurets nivå tvingar osökt
att, i fråga om kvinnans möderskap uppdraga en jämförelse
med djurhonans.» A sid. 21, »hvart detta godtyckliga
utplånande af individualiteten, af personligheten (sic!) och
upphöjande till moderhona leder är svårt att förutsäga» etc.
Om fru Idström »osökt» kommit till en så simpel
uppfattning af hvad fröken Key sagt, bör hon dock, innan hon
söker påtvinga andra den, söka framdraga bevis till grund därför,
hvilket hon ej ens med hjälp af sin fantasi kunnat göra. Hur
läser hon yttranden, sådana som dessa i fröken Keys broschyr,
där denna framhåller att det är en etisk öfverlägsenhet,
hvilken minskar vidden af kvinnans lifsintryck och därmed äfven
intensiteten i hennes gemala ingifvelse, eller uttryck som dessa:
»Den instinktiva ömheten för de nya lifven — de födda som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
