Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I5I
bör förgäta i följd af dess singuliera beskaffenhet och dess
egenskap att illustrera framför allt den Fredriksonska
smakregimen, men äfven något associerades tröghet eller oförmåga
att förebygga för associationens anseende komprometterande
åtgärder. Det var programmet vid den till ära och
förnöjelse för konungahusets och nationens höga danska gäster
anordnade galarepresentationen, då man skulle kunna tycka
att för galan och festligheten förutsattes något mera än
extra belysning och åskådarnes finare toaletter, exempelvis
ett med fin smak utvaldt, representativt program. Men
till pièce de resistance för festprogrammet utkorade direktör
Fredrikson det gräsliga “Garnisonslif“.
Det har väckt icke liten häpnad, att ett sådant val
kunnat på högsta ort vinna nådig sanktion, och det har
gjorts flera försök att förklara det. Välvilliga människor
ha meddelat mig åtskilliga af dessa förklaringar. Somliga
af dem lida emellertid af vissa fel, som nödga mig att lätt
halka öfver dem oeh endast antyda kontentan, frånsägande
mm naturligtvis allt moraliskt ansvar för hvad de kunna
befinnas brista i loyauté.
En förklaring, den elakaste, går därpå ut, att man
funnit lämpligt att låta de höga resande,-som nyligen sett
Duse spela, praktiskt lära sig inse, hvilken stor ära
vederfors Duse, i hvilken utsökt krets af konstnärer och snillen
hon upptogs, då hon benådades med “litteris “. Som hvar
människa vet, är “litteris “, särskildt när det gäller scenisk
konst, en utmärkelse, som inte ges bort hvar dag och till
hvem som hälst. Duse spelade ju onekligen ganska snällt
och nätt, skulle nog äfven Dramatiska teaterns direktör velat
erkänna, och därför fick hon litteris. Strax förut hade den
utmärkte komikern hr Oskar Bäckström — såsom anstäld
vid nationalscenen skulle han godt kunna förtjäna namnet:
vår ypperliga nationalkomiker — emottagit samma
utmärkelse, en utmärkelse som om vi ej missminner oss aldrig
tillfallit Holmqvist, Bergström, Hirsch och andra
märkvärdigt nog inom stora kretsar högt uppburna komiska
skådespelare. När man således behöfde ett
illustrations-objekt, låg det närmast till hands att taga den färskaste
genom litteris odödligjorde samt välja just det stycke, där
han — hvilket vi förut haft nöjet framställa — funnit det
fullödigaste uttrycket för sin konstnäräindividualitet.
Det flnnes åter andra som förmenat, att höga
vederbörande jämte direktör Fredrikson velat bereda gästerna
från ett land, där man har Olaf Poulsen, Sophus Neumann
m. fl. och haft Mantzius, Rosenkilde etc. samt där
befolkningen har så utveckladt sinne för humor, tillfälle att göra
komparativa studier och inse huru högt vår svensk komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
