Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svunnen lycka, af Anna Törnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Suunnen lyeka.
Af Anna Törnström.
Min fordom älskade!
Är det dimman denna senhöstdag, som kommit mina
tankar att oafbrutet syssla med vårt sista afsked för år
tillbaka, — det måste vara det, ty det var längesedan, mycket
längesedan det stått med en sådan styrka framför mitt inre
öga; jag har så lefvat omigen denna gränslöst bittra dag,
att jag må,ste, nn som då — fast på annat sätt — försöka
döfva den svidande hjärtevärken.
Ja, det är egendomligt med lifvets minnen, både de
glada och de sorgliga: de kunna ligga jordade under långa,
långa tider, men så en viss dag, en viss timme lefva de
upp igen, ej som bleka gengångare, utan med fullt så stor
intensitet, som den stund, de verkligen hände; — men vill
man vara ärlig, får man kanske tillstå, att det är mest
sorgerna, som så starkt lefva upp, glädjeminnen blifva mera
till skuggor, kanske därför att oftast hvarje glädje har
följts af en sorg såsom vår ljusa, glada kärlek af detta
afsked.
Månne äfven hos dig någon gång dyker upp denna
afskedstimme, — dock — kanske egde den aldrig för dig
denna förkrossande kraft, som hotade att tynga ner mig
till jorden, kanske lade den aldrig på dina axlar denna
centnertunga börda, som nästan syntes mig öfvermäktig,
omöjlig att någonsin bli fri ifrån. Jag var ju den, som
blef kvar, jag var den, som hade under månader att se
samma ställen, där jag njutit lifvets fullhet, dessa platser,
som jag, likt brottslingen, hvilken alltid oemotståndligt
vänder åter till platsen för brottet, med sinnet fyldt af
vemod sedan besökte och där drömde mig tillbaka till tid,
som var svunnen och hvilken jag aningsfullt kände aldrig
skulle komma åter, åtminstone aldrig i samma form, samma
helhet; du däremot anträdde en resa, som gaf nya intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
