Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Miss — — —, af Ellen Idström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Men denna åska mötes af eftersägerskorna, som nu
troppa fram i slutna led och utropa: “Hvilket släkte detta
är! Vår stormästarinna har så nätt och vackert blåst
äkten-skapsmenuettens alla turer, och I viljen icke dansa . . .
hon har sjungit klagosång och I viljen icke gråta. Men vi
skola tvinga eder, I genstörtige, att inse hur rätt hon har.“
Och så, likt detektiven, som steg för steg följer
brottslingens spår i tanke att därigenom utforska och förstå hans
gärning, klättra de upp i det blå för att i sin
stormästa-rinnas spår göra om hennes vågsamma vandring. Men de
äga icke lien nes säkerhet och vana, icke hennes lätta behag
eller balanserstång af vetande. Huj! så molnen rulla! Det
blir yrsel och hjärnskakningar af — betänkliga nog å somliga
håll. Och den lätta, tunna grunden kan ej alltid bära upp
de tunga, oviga stegen ... aj ! det bär igenom för somliga I
De som lugnt blifvit kvar på jorden, få njuta den kostliga
synen af oroligt famlande fortkomstledamöter, mycket
moderligt virkade spetsar . . . hm! Ingenting från
dräktreform-byrån. En efter en ramla de till jorden igen, de snälla
vandrerskorna, och råka då att ifrån den missbrukade
kvinnokraften falla rakt på den misslyckade, och det måtte ha
varit dem något för hårdt.
“Den reisen glemmer jeg aldrig,“ tycker man sig höra,
dem mumla och så’ börja de recensera — oförsiktigt nog
innan de ännu fullt återhämtat sig från den kosmiska
para-lyseringen. En af dem skall jag tillåta mig att här med
några ord bemöta, emedan hon samvetsgrannt bjuder till
att leta rätt på skäl, ehuru hon ännu är något för
vimmel-kantig och surmulen efter sitt tvära fall, att kunna vara
annat än något lomhörd, när hon säger sig vilja “aflyssna
den misslyckade kvinnokraftens skala några dess toner“.
Men det förlåtes fröken Eahlstedt. Det är minsann icke lätt
att taga itu med nyktra jordiska förhållanden, sedan man
förut berusat sig af de himmelska.
Fröken Eahlstedt har därunder gjort undan ett bra
stycke arbete. Som en samvetsgrann handelsresande har
hon talat sig varm för sin firmas vara, förklarat och
försäkrat nyttan däraf, men framför allt mycket noga
uppmätt guldhalten däri: manlighet och kvinlighet. Så och
så många hekto fin kvinnlig känsla i ena vågen — lika
mycket grof manlig i den andra. Ett par kilo
karlintelligens — bara ett gram kvinlig o. s. v.
“Du lärde med din mätningsstaf!
beräkna hela talet,
du räknar ändå galet. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
