Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Miss — — —, af Ellen Idström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats “ ocli den förras påstående — h varpå fröken Fahlstedt
med varnande höj dt finger pekar — att: “man icke kan
bruka en stor summa lifskraft på ett ändamål och ändå ha
hela summan igen för ett annat", affärdas af fröken Anna
Sandström så förträffligt i sista häftet af Dagny, att jag
för min ringa del har intet att tillägga. Och beträffande
nunnorna, så måste jag såsom min uppfattning vidhålla att
det tvifvelsutan varit fördelaktigare för deras “producerande
i stort“, om de ägt munkens relativt större frihet och rikare
tillfällen att skaffa sig en vidare lifssyn, en större
människokännedom och ett intimare studium af naturen. Utan detta
blir ingen stor på konstens och flera andra områden . . .
jag vågar rekommendera detta närmande till det pulserande
lifvet framför vandringar i det blå. Kanske lär man sig
då också att lyssna bättre än fröken Fahlstedt alltjämt gör,
då hon nu vänder örat till hvad jag yttrat om de arma
kvinnor, som brändes å bål såsom häxor. Mot dessa
uppställer fröken Fahlstedt — Savanarola och Boger Bacon!
Ställer upp “stora sanningar“, som till dels ännu bestå,
emot de öfvervunna barnsligheterna “de vises sten“ och
“lifselixiret" — något mannen relativt lämnades i fred att
syssla med, medan kvinnorna oftare brändes, när hågen och
tankarne aflägsnade sig ifrån spinnrock och gryta och
förirrades in på det okändas område.
Nåväl, detta sätt att blanda ihop korten har fröken
Fahlstedt gemensamt med en del andra fröken Keys
efter-sägare och det framträder skarpast, när den för fröken
Key mycket kinkiga punkten: “Jag är icke teosof“, beröres.
Här rasar fröken Fahlstedt emot sig själf, ty noga taget
ifrågasätter hon här att fröken Key är “oblyg“. Den lilla skolflickan,
madame Blavatsky, eldsdyrkare, muhamedaner — öster och
vester blandas här ihop på ett så rent bedårande vis, att
jag, för att få klarhet i en del hjärnor och sätta en damm
för den mängd namn, man här, på annat håll, roat sig med
att okynnigt upprepa, nödgas återgifva det betecknade
stället i broschyren:
»Innan området religion lämnas, torde icke vara ur vägen att erinra
om, att alla religioners skapare — om man med frkn K. bortser ifrån
teosofien — varit österlänningar, folkslag, män, hvilka städse hållit sina
kvinnor så djupt nere, att ifall några ibland dem skulle ha försökt sig på
själfständiga uttalanden, agiterande för en individuell öfvertygelse i
mänsklighetens högsta fråga, så skulle hon, såsom varande en varelse af lägre
i-ang, icke ha vunnit en enda anhängare — man skulle t. o. m. ha gjort
processen mycket kort med henne. Madame Blavatsky må nu anses vara
»afslöjad», men som en sällsam ironi ter det sig att här nödgas påminna
om, att ibland vesterlänningar, världens främsta kulturfolk, endast en
kvinna försökt skapa en ny religion och att en annan kvinna — en som
äger äfven sina ärliga motståndares fulla aktning — upptagit kampen att
ytterligare utveckla och fullkomna denna religion.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
