Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Miss — — —, af Ellen Idström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i85
Att i broschyren fras för fras bemöta fröken Key,
såsom fröken Fahlstedt synes fordra, då hon finner att
jag alltför lättvindigt “affärdar frkn Keys broschyr” har
jag icke kunnat, främst af samma skäl som fru Alma
Cleve framhåller i sin broschyr: “En protest emot Ellen
Key“, nämligen af embarras de richesse, men också
emedan jag med mina uttalanden ej vågade afse annat än
en “försöksvis gjord bréche i de Keyska teoribyggningarna”.
Denna förklaring, afgifven i min broschyr, kunde ju fröken
Fahlstedt ha låtit sig nöja med, så hade jag sluppit
upprepa den här.
Fröken Fahlstedt har traskat efter fröken Key i det
blå — jag har “ofinkänsligt och smaklöst“ blifvit kvar på
jorden, och häri är väl att söka anledningen till de olika
slutsatser beträfiande fröken Keys uttalanden, hvartill vi
båda kommit.
Liksom man skiljer på män och käringar, så kan man
ju också skilja på kvinnor ooh fruntimmer. Det är att
antaga att det är dessa sistnämda, som med så ljudeligt
bifall fylkat sig kring fröken Key och den hymens fana,
hvarmed hon viftar. De klandras ej. De fylla tvifvelsutan
sin plats i tillvaron . . . kanske blefve den alltför tråkig
utan dem — isynnerhet för skapelsens herrar. Och så
hårdt och bittert, som lifvet utanför hemmen oftast ställer sig
för dessa svagare och mindre utvecklade varelser, är det helt
naturligt, att de vilja rädda sig undan i den äktenskapliga
hamnen, till som de där med födda och ofödda babys
krusas upp i högsätet bredvid sekularsnillena. Men de äga
icke rättighet att trycka uteslutande sin prägel på tillvaron.
För de slutsatser, de gifva anledning till, är det ej som
man konstladt bör klyfva mänskligheten i två halfvor,
mätande och värderande hvardera som om de vore
kapplöp-ningsdjur, hvilka man tvekar om att insläppa på samma
arena.
“Äktenskapet är svårt“, har från ett aktadt håll yttrats
i dessa dagar. Det är ett vist ord och gifver den
reflekterande mycket att tänka på. Att oreflekteradt och med
upp-gifvandet af sitt halfva människovärde sjunga dess stundom
rätt mångtydiga höga visa, är ovärdigt.
Ellen Idström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
