Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En belysning af kvinnofrågan, af Credo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i87
vid bedömandet af andra samhällsfrågor riktar synröret från
modernare utsiktspunkter, belägna högre upp?
Är det absolut nödvändigt, att kvinlig intelligens,
kvin-lig kraft, om ock till arten olik mannens, behofver vara
underlägsen, representera ett lägre värde? Hvarför kan den
icke sådan den varit och är gälla lika mycket som hans?
Omöjligt, svarar man, då den icke frambringat samma
resultat. Hvarför skola resultaten, fastän olika, stämplas
som lägre? Derför naturligtvis, svarar man, att det icke
är dessa som fört menskligheten framåt.
Hvad annat än generell uppfattning berättigar till denna
tro och detta afgörande? Mannen har kämpat och lidit
på ett sätt, för att skaffa bröd och kunskap in i verlden
och för att vaka öfver bådadera. Kvinnan har kämpat och
lidit på ett annat sätt, för att skaffa släktet sjelft in i
verlden och för att vaka öfver detsamma. Kvinnans negativa
makt, oftast förbisedd, har alla tider varit den bakgrund,
mot hvilken mannens positiva kraft kunnat framträda.
Hur kan man kalla det ena stort, det andra smått?
Jo, emedan samtiden ännu saknar hvad framtiden skall
komma att ega: en proportionslära för m ensidiga värden.
Kvinnans hjerta har för menskligheten uträttat hvad
mannens förstånd icke kunnat åstadkomma. Öm det är lika
mycket värdt att göra lycklig som kunnig — och derom
äro meningarna knappt delade — ja, då har kvinnan genom
sin kärlek, genom att trösta, hjelpa, värna om, abstrakt föra
framåt, uträttat lika mycket för menskligheten som mannen
med sin kraft, med sina krigsdåd, upptäckter, kalkyler och
lagar.
❖ ❖
Reaktionärerna förneka kvinnans jembördighet med
mannen på den grund, att kvinnan skulle sakna en speciell
förmåga: “nydaningsförmåga“. “Allt nytt har danats af
manliga snillen. “
Man säger att snille icke ärfves, att det är oberoende
af härstamning. Må vara. Kvinnan är emellertid den som
när det ännu i hennes sköte slumrande lifvet med sina
tankar, sitt psykiska jag, på samma gång hon när det med
sitt blod, sitt fysiska jag. Man förnekar ej, att modern
har större andel i barnets själsdaning än fadern. Snillet,
såväl som det vanligt begåfvade barnet, alstras ju i
kvinnans sköte —■ är det då ej en absurditet att påstå, det
kvinnan sjelf principielt ej skulle vara jembördig med sitt alster?
Hvad kan bevisa att s. k. nydaningssnille icke till
möjligheten existerar hos kvinnan på samma sätt som trädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
