- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 2. 1896 /
188

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En belysning af kvinnofrågan, af Credo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i88

till möjligheten existerar i telningen? Det vill bara
jordmån, plats och tid till.

Det en gång färdigvuxna trädet behöfver derför ej bli
absolut lika ett träd som fins förut; det kan deremot ega
absolut lika naturvärde.

Kvinnans nydaningsförmåga har hittills icke haft stort
tillfälle att taga sig andra uttryck än de antydda: det
snillefrö som slumrat hos en kvinna, har gått i blom, nått sin
mognad hos det manliga universalgeni, åt hvilket hon sjelf
eller hennes dotterdotter ■— kanske i tredje led — gifvit
lifvet.

Då i framtiden nya förhållanden komma att gifva rum
för nya uttryck af kvinlig skaparkraft, torde sjelfständiga
kvinliga “evighetsverk“ ej heller komma att saknas.

Tiden har emellertid icke behof af nydanare i antik
bemärkelse. Verlden reder sig kanske utan någon ny
Eu-klides, en Homeros, en Cicero, då verlden för närvarande
har hvad den behöfver af matematiskt vetande, af poesi
och vältalighet.

Men tiden har behof af snillen för lösning af sociala
problem, och det låter tänka sig, att härvidlag både
manliga och kvinliga nydanare samtidigt måste medverka.

Om Homunculusteorien upphört att vara teori, om
mannen uppstår genom, sig sjelf, då kan verlden känna sig
säker på mannens öfverlägsenhet, alldeles absolut säker, att
hans nydaningsförmåga är både stor, större och störst. Dl
skall emellertid hela det oförnöjda kvinnosläktet slumra
ljuft i en gemensam graf, och om det då som grafskrift
sättes: Utdöda småmänniskor eller: Utdöda människor,
det-kan just göra det hänsofna släktet detsamma. Men så
länge släktet går kvar i lefvande lifvet, bör det icke gå
omkring med speciell etikett.

Kvinnan har hittills verkat i andra hand, skapat
karaktärer och seder, förlänat nationen dess pregel, på samma
gång hon gifvit den söner och döttrar, medan mannen åt
samma nation vunnit landområden eller vetenskaplig ära —
behöfver hon anses för mindre nydanare än han? Det är
alldeles som om man ville strida om, huruvida solen eller
luften uträttar mest, gör oss största nyttan. Solen
åstadkommer ju underverk, som falla äfven den tanklösaste i
ögonen. Till solens ära ha skalderna strängat sin lyra.
Det fins mången “Solsång44, men fins det några luftsånger?
Hur länge dröjde det icke, innan man ens visste, att luften
hade tyngd, luften syns ju ej. Det är först, då han gör
sin röst hörd i stormen, i orkanen, som hvardagsmänskan
tänker på honom som en makt. Då han tiger, är det blott
de lärde som grubbla öfver användningen af hans jättekrafter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1896/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free