Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En belysning af kvinnofrågan, af Credo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8g
Nu gör kvinnan allt mer sin röst hörd, hon har “fått
mål i mun“, talar både väl och illa, och nu skall också hon
lyckas påtvinga hvardagsmannen den uppfattningen, att hon
är en makt, jämbördig med honom, emedan hon är
men-niska, liksom han. För den lärde blef detta klart för
längesedan.
* #
Från det reaktionära partiets sida framhålles vidare,
att en “väsensolikhet" finnes mellan könen.
Det faller sig litet svårt att tro, att någon af de
bestämningar, som med nödvändighet tillhöra människan som
ett väsen, skulle kunna frånkännas kvinnan.
Det särskiljande i kvinnans väsen skulle emellertid
vara: “det djupare behofvet af personliga förhållanden och
personlig hängifvenhet för att nå full personlig utveckling".
Man kan härvidlag fråga, huruvida mannen når full
personlig utveckling, om han står utanför personliga
förhållanden och personlig hängifvenhet. Att åtskilliga afjordens
store män icke varit gifta, bevisar ej att de saknat ömma
förhållanden. Der de bevisligen saknat sådana, är det
blott det geniala, ej det allmänt mänskliga hos dem, som
nått full utveckling. Hvad de odödliga skalderna beträftar,
måtte personliga förhållanden och personlig hängifvenhet
spelat en ofantlig roll vid utvecklingen. Man erinrar sig
t. ex. raden af (ioethes “väninnor".
Om kvinnans hjärna företedde någon olikhet med
mannens, vore det ju ganska tänkbart, att samma
förmögenheter ej kunde få plats inom hennes som inom hans. Men
nu är saken den, att kvinliga hjärnor ha samma volym och
tyngd som manliga och förete samma vindlingar, samma
substans, hur flitigt man än granskar dem medelst
vetenskapens alla metoder.
Vetenskapen har kommit så långt, att man redan med
temlig noggrannhet lokaliserar hjärnans mer aniinala
funktioner. Man vet, hvar synens, hörselns, smakens, luktens
och talets centra äro belägna i hjärnan, hvar benens och
armarnas rörelsecentra förefinnas, och man anar hvar man
har att lokalisera själsförrättningarnas. Men hur man
studerar, kan man icke finna, att den kvinliga hjärnan har
färre eller olika områden än den manliga. Då man och
kvinna se, höra, smaka, lukta, tala och gå på ungefär
samma sätt — fast af artighet mot damerna vill jag
med-gifva, att de. tala och gå litet mjukare och graciösare —
så ligger den öfvertygelsen bra nära tillhands, att också
sj älsförrättningarna hos båda könen i stort taget regleras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
