Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En belysning af kvinnofrågan, af Credo - Plikten att representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller det sig nu omöjligt att tro, det kvinnan icke skulle
ega flera eller andra pund att ockra med än
“moderlighetens" —- en teori, som reaktionärerna så envist hålla pa.
Och på hvilken grund? Jo, egentligen på den, att “ingen
kvinnas namn strålar bland mänsklighetens eviga namn “.
Är en sådan grund verkligen af den natur, att den
för all framtid afgör måttet för kvinlig intelligens?
Antag att någon år 900 hade sagt: ingen kvinna har
någonsin i egenskap af apostel, missionär utvandrat till
främmande verldsdelar, ingen kvinna skall någonsin kunna
o-öra detta. Ja, då hade samtiden gifvit honom rätt.
Framtiden har bevisat att han hade orätt. Antag att någon år
1500 hade sagt: ingen kvinna har någonsin varit läkare,
ingeniör, professor i juridik, matematik o. s. v., ingen
kvinna skall någonsin kunna blifva någotdera. Ja, då hade
samtiden gifvit honom rätt. Framtiden har bevisat, att
han hade orätt. När nu någon år 1896 säger: “ingen
kvinna har någonsin gifvit verlden ett evighetsverk, ingen
kvinna skall någonsin kunna göra detta" — ja ...
Det erkännande som partiet skänker åt kvinlig
snill-rikhet, erinrar starkt om Aristoteles’ erkännande åt slafven:
“naturen tar någon gång miste och tilldelar slafven den
fribornes egenskaper“. Hvad den tidens geniale tänkare
icke kunde fatta, nämligen att i menniskan-slafven
innebodde den fries alla egenskaper, är ju solklart för oss. Så
är enhvar barn af sin tid. Men det särskildt utmärkande
för vår tid är en nästan obegränsad tillit till förmågan hos
mänskoanden, till krafterna i naturen. När derför
reaktionärerna begränsa kvinnans lifsområden ensamt till
sådana, der hennes moderlighet kan spela hufvudrollen,
skiljer sig partiet härigenom i uppfattning från sin samtid, men
icke på ett sätt som tydliggör, att partiet är “före sin tid“
- snillenas prerogativ. Det är, tror jag, af denna
anledning och icke af sårad stolthet, som ett rop af förvåning
och ogillande gått genom kvinnornas läger. Männen ha
ej haft direkt skäl att att ljudligt ogilla, förvåning ha
emellertid äfven de uttalat.
För öfrigt kan man fråga hvilka lifsområden eller
yrken, som icke skulle kunna lemna rum för uttryck af
moderlighet skänslan för mänskligheten? Jo möjligen
krigarens och bödelns, men dessa lära kvinnorna sjelfmant
af-stå ifrån. De lemna icke heller rum för uttryck af
mannens altruism, faderlighetskänsla.
Hvad beträffar lycka, så är densamma icke något annat
än harmoni — öfverensstämmelse mellan hvad man är och
hvad man kunde vara — och harmoniens lycksalighet ha
hittills få högre begåfvade kvinnor, i trots af äktenskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
