Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En belysning af kvinnofrågan, af Credo - Plikten att representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moderskap, erfarit. Medvetandet att hjertats lycka ligger i
familjeband, om dessa tillika äro kärleksband, dör aldrig
vare sig hos man eller kvinna, men medvetandet att
tillvaron ej behöfver bli innehållstom och hopplös, äfven om
dessa skulle brista, är den bästa barlast en kvinna kan föra
med på lifvets seglats.
Och hvad annat än vanlig, rent mänsklig
sjelfupp-hållelse drift ligger i bottnen på hela kvinnofrågan.
Att med hånets tarfliga redskap gissla denna ömtåliga
fråga, hvartill stundom göres försök i tidningspressen,
bevisar ettdera dumhet eller brutalitet. Kvinnofrågan är icke
en fråga om teorier, tillfredsställande eller nedslående det
kvinliga högmodet, utan ytterst är det fråga om att
förskaffa kvinnorna tillräckligt ljus, luft och plats, så att de
sjelfva må kunna skaffa sig bröd, lefnadskost. Dock icke
af sådan kvalitet, att den med nödvändighet påminner om
smulorna som föllo från den rike mannens bord.
Kan ett sådant lefvebröd ernås på andra än s. k.
manliga lefnadsbanor, om man frånser äktenskapet som
försörj-ningsmedel?
Så vidt jag vet, har hvarenda s. k. “lefnadsbana”
ursprungligen varit manlig.
Att inviga sig, ettdera åt kyrkan, som vestal eller nunna,
eller åt mannen, som maka — se der forna kvinnors enda
alternativ, för så vidt de icke ville ockra på sin skönhet
som hetärer eller danserskor eller ockra på tidens
vidskeplighet i egenskap af ”kloka gummor“.
Tiden växer ifrån “offerväsen” och tiden ogillar ocker.
Men då tiden ogillar ocker, bör den ock lemna kvinnan i
händerna alla nya försörjningsmedel, som hon är i stånd
att bruka. Och hvilka hon är i stånd att bruka eller ej,
det kan först en tid med längre erfarenhet än vår komma
att definitivt uttala sig om.
Den ordning som regerar framsteget har beredt nya
lefnadsbanor åt männen, den har beredt nya lefnadsbanor
åt kvinnor, och för så vidt jag förstår, går menskligheten
framåt under sakernas nya skick. Men hur betydande
stormakt den ordning som regerar framsteget än är, kan den
icke gestalta det så, att männen för sin del oafbrutet gå
framåt i upplysning och duglighet, under det att
kvinnorna stanna vid en viss, bestämd punkt. Den ena hälften
af mänskligheten tar ovilkorligen den andra hälften med
sig i godt som ondt. Den ena partens fördel är, djupt
sedt, ingenting annat än den andra partens fördel. Det är,
tror jag, återigen en absurditet att tillropa den kvinliga
mänskligheten: stanna, här måste dina stolta böljor sätta
sig! på samma gång man vis-å-vis den manliga har de
outtalade orden på läpparna: framåt, framåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
