Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Plikten att representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Plikten att representera.
I dessa månader och veckor, då middags- och supésäsongen
står som högst i flor, torde följande från »Zukunft» fritt öfversatta
sociala reflexioner måhända ega ett visst intresse, oafsedt om läsaren
brukar eller icke brukar vara flitig och andaktsfull deltagare i dessa
den moderna bourgeosiens sociala kulthandlingar. Den, från hvilken
dessa reflexioner förskrifva sig, tillhör uppenbarligen den lilla krets al
män, hvilka, för att hämta karaktäristiken från Zukunft, icke längre
äro unga nog för att vara lystna efter den sortens festligheter, eller
tillräckligt gamla för att i dogmen om den genom säsongens nöjen
uppblomstrande handeln och rörelsen, fromt troende, vörda en ljuf
barnadröm. De småle åt deras inbillning, som endast uti de stora
städernas brokiga virrvarr förmena sig höra nationens puls klappa, samt
ha för länge sedan upphört att låta åsynen af lyx och frosseri
försätta deras blod i hetsiga svallningar. De anse folkhygienen vara
af vikt; de intressera sig icke för förbättrandet och omvändandet af
människorna, utan för att städerna, där människorna bo, skola bli
renliga och luftiga. Och enär de veta, att icke ens deras ifver
och lilla konst förmår att uträtta något i fullständigt förpestade
stadsdelar, rikta de sina forskande blickar längre bort för att finna, om icke
möjligen andra lager kunna skyddas för smitta, innan de erbjuda
farsoten farliga förruttnelseställen. Hvad gör det om innehafvaren
af firman Plutus & k:i storknar af tryffelpurée och hela samlingen
af hans ståndslikar bli förstörda af gikt och fetthjärta — bara
inte deras exempel fördärfvade de ännu till hälften friska. Det
förhållandet och den omständigheten att det dåliga exemplet allt
hastigare utbreder sig och anställer skada i alla samhällsklasser och
kaster, det är det som måste väcka allvarliga tankar.
Den sluge vivören Talleyrand brukade säga, att endast
generationen strax före olycksåret 1789 ^rt sig att verkligen känna och
njuta af tillvarons behag. Han hade helt säkert rätt, då han ej
tänkte på andra än de privilegierade, som voro födda med sporrar,
och icke på massan som var född med sadlar på. Då förstod
man sig verkligen på att njuta; smaken hade blifvit utbildad
genom långvarig Öfning och äfven det‘vanvettigaste slöseri antog
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
