Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Plikten att representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
hvarandra de göra sina tankar, sina fattiga känslor alldeles
likformiga och förvärfva slutligen ett hemligt språk, som icke kan förstås
af den tillfälligtvis införde främlingen. Inom samma kast ske
grupperingarna återigen efter möjligheten att representera; man väljer
sitt umgänge bland personer, med hvilka man kan skryta och hos
hvilka man kan äta ståndsmässigt, och måste nästan ängsligt
undvika hvarje förbindelse med andra samhällslager, för att undgå den
pinsammaste förlägenhet. Däraf kommer det sig, att vi inte ha
någon gemensam bildnings-zon, där hyggliga människor ur olika
samhällsklasser kunna umgås gemensamt; därför är ett ömsesidigt
förstånd mellan de enskilda grupperna så fruktansvärdt försvåradt
och den dag synes icke längre aflägsen, då samhörighetskänslan
är obotligt förstörd hos medlemmarne af ett folk. Men därute i
nattens dunkel står den slutna skaran, som har en tro, ett mål
och ett för alla gemensamt klassmedvetande och hånar hopen, som
inne i en belägrad fästning inte förstår att företaga sig något
värdigare än att räkna ut, hur man skall kunna hålla på sitt sociala
anseende och om man representerar fullt i öfverensstämmelse med
sitt stånds värdighet.
När man känner dessa farliga stämningar, kommer man vid
anblicken af dessa slags förlustelser på allvarliga tankar. Borde
icke täflingskampen i att representera hällre öfverlämnas åt de rika
uppkomlingarna ensamma. Dessa lager kunna icke längre genom
hygienens konst bevaras från förfall: de voro de första vid det
gyllene bordet och måste nu apoplektiska och fullproppade lämna
plats vid bordet åt de andra gästerna. För de andra, som ännu
äro till hälften friska, är det ännu tid, om de besluta sig för att
göra sig fria från den uppfattning, som i penningen erkänner den
enda värdemätaren och fordrar af sina medmänniskor, att de skola
genom kalaser och baler bevisa sin betalningsförmåga. Men de
sjunkande samhällsklasserna, som icke kunna ge ut sina pengar
med värdighet och smak, skola säkerligen icke häller kunna dö
med värdighet och leende behag, ty samma timme, som skiljer
dem från deras sedlar och kreditivräkningar, förintar äfven den
enfaldiga lögnen om en glänsande representation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
