Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Plikten att representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
gästerna äro icke husets vänner, utan människor som man bjuder
och af hvilka man blir bjuden tillbaka, och hvad som presteras i
dag tages igen genom de följande dagarnes förknappade ransoner.
Känslan af att dessa dårskaper innebära en förolämpning mot
gästen tyckes ty värr icke vara mycket utbredd; och dock borde
enhvar känna på sig att man tilltror honom den osmaken att
betrakta det ovanliga nöjet af god mat som en riklig ersättning för
en tråkig bjudning. Men de sociala verkningarna af dylika
umgängesformer borde åtminstone ingen förbise. Gästen ser visserligen,
då han aflägger sin tacksägelse, öfverallf samma förbindliga
småleende, som skall antyda att mottagandet faller alldeles af sig själft
och att den gästvänliga familjen icke gjort sig det allra minsta
besvär för hans skull, men han känner, redan till från äldre
historier, hvad han har att hålla sig till i afseende på detta småleende.
Och vill han inte vara med om krimskramset, har han antingen
inte tillräckligt med pengar eller är för bekväm att lega en kokfru,
hyra stolar och silfver och använda ett par hundra kronor på
omåttligt ätande, så får han afstå från allt umgänge. Ty det fins
inte mera någon annan form för umgänge; man bjudes punkligt
och måste prompt bjuda igen, och representerandets plikt fordrar
att man serverar och visar gästen åtminstone lika mycket som
denne själf förut anskaffat. Ämbetsmännen lida i hemlighet värst
däraf; döttrarne sy och brodera och knussla på betalningen; man
är gnidig mot jungfrurna och gamla räkningar förbli obetalta, därför
att man skall ge en middag nästa vecka, och man måste som hos
presidenten ha vaktmästare, som taga emot kläderna och som
servera, och därför att vinhandlaren tyst påminner om att förra
räkningen ännu inte är betald. Värdinnan får vända sig hur hon
vill: med bästa vilja i världen går det inte af för mindre. Hon
stönar öfver sin hushållsbok, mannen suckar och bestämmer
placeringen och dottern ändrar för tredje gången sin redan två gånger
omgarnerade klädning. Det måste så vara: representerandets plikter
måste uppfyllas.
Samtliga de herrskap, som vanärades genom Panamaskandalen
och Sydbanesvindeln, ha helt visst alljämt med strängaste
noggrannhet uppfyllt plikten af en glänsande representation; de ville för allt
pris i världen godkännas och visa sin betalningsförmåga, och de
måste, då bördorna blefvo allt mera tryckande, stjäla eller förfalska
en smula. Vi skola upplefva samma förruttnelsesymptom, om vi
icke i tid sörja för luftväxling och rengöring. Under tiden ha våra
sociala förhållanden redan blifvit ganska likartade med förhållandena
i Frankrike före revolutionen, utan att de därvid ens till det yttie
förskönas af ancien regimes fina behag. Den öfre kasten vecklar
in sig i ett formväsende, som piässar in hvarje känslans fria rörelse,
hvarje dess personliga själfständighet uti fega regler; dess
medlemmar äro i ständig beröring, de träffa och observera hvarandra och
äro ständigt på sin vakt att icke allt för mycket sticka af fran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
