Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
mer, Beethovens körfantasi för piano och orkester, vid hvilken
hr Stenhammar briljant utförde pianostämman, samt den
praktfulla förvandlingsmusiken och slutscenen ur i:sta akten af
Wagners »Parsifal», voro förut uppförda på
Filharmoni-kon-serter. Vid det sistnämda numret hade den förändringen gjorts,
att man nu anskaffat ett klockspel, hvilket skulle betydligt
förstärkt effekten, om detsamma icke varit nästan pinsamt
ostämdt, hvadan det nu blef af tvetydig verkan.
Filharmoniska sällskapets 2:dra konsert för spelåret upp
tog endast kompositioner af skandinaviska tonsättare, bland
hvilka pièce de résistance var Gades »Elverskud», vid hvarje
nytt åhörande alltid lika ädel och poetisk, lika stämningsfull
och ungdomsfrisk. Med nöje konstaterade man, att dirigenten,
hr Hedenblad, denna gång lyckades vida bättre än vid sin
début inom sällskapet. Visserligen kunde äfven här någon
mindre revision af ett eller annat tempo vara nödig, men i
det hela gick allt förträffligt; till det lyckade resultatet bidrogo
ej minst de framstående och utmärkt disponerade solister, man
lyckats förvärfva sig, fruarna Taube och Linden samt hr O.
Lejdström. Korrekt i tonen och med god nyansering gingo
äfven de 3 a capella-körerna af Norman och Söderman, till
lika stor heder för ledaren som för sällskapets goda röster.
Här var också hr Hedenblad som bepröfvad anförare i
studentsången i sitt esse; däremot var han ej lika lycklig i
Griegs konsertuvertyr »Om hösten», som till följe af bristande
nyansering verkade oskäligt lång och tröttande. Grefvinnan
Taube sjöng med vanligt mästerskap sin välkända aria ur
»Den Bergtagna», men borde bestämdt afstått från de två
romanserna af Lindblad och Josephson.
Bland konserter, gifna under våren af svenska förmågor
af högre eller lägre rang, har förmodligen ingen blifvit så
mycket omtalad och diskuterad som fröken Astri Andersens
i början af mars månad, detta mindre på grund af konsertens
betydenhet än till följd af en kritik, synlig i en mycket läst
morgontidning, om man kan benämna kritik en uppsats,
skrif-ven i så hätsk och ohöflig ton och vid så uppenbart dåligt
humör, att det nog varit bättre för kritikern och hans tidning,
om den blifvit oskrifven. Medgifvas må visserligen, att
konserten gaf anledning till åtskilliga anmärkningar, dels genom
dess i all välmening oerhörda längd, dels på grund af en eller
annan mindre lyckad biträdande, dels ock af ett eller annat
felgrepp från konsertgifvarinnans sida, hvilken verkligen ej
hade någon lycklig afton. Att emellertid nästan tillvita den
unga debutanten som ett brott att genom en konsert vilja
förskaffa sig medel till fortsatta studier, går dock för långt.
Värdefullt biträde gafs af herrar O. Lejdström, Zctterqvtst och
Andersen. Herr Danckwardt, som har en rätt vacker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
