Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2IÖ
hög grad originelt scherzot. Utan att ega det höga
konstvärde som Sindings symfoni ger »Namouna» prof på en mer än
vanligt praktfull instrumentation med en stor rikedom af
egendomliga och vackra klangeffekter. Mest betydande är det s. k.
preludiet, som dock, för att göra skäl för namnet, borde varit
något kortare; serenaden spirituel och bizarr, men
marknads-scenerna trots all skicklighet i fakturen blefvo nästan
nerv-retande genom de ändlösa upprepningarne.
Aulinska kvartetten uppförde på sin y:dje
kammarmusik-soaré två nyheter, César Franks sonat i A och Tschaikowskys
stråksextett »Souvenir de Florence», den senare underhållande,
om än icke synnerligen djuptänkt och, såsom alltid hos
Tschai-kowski, rik på originella klangfärger och särskildt adagiot af
mindre vanlig skönhet. Mer betydande är Franks sonat, varm,
lidelsefull, poesifylld och formfulländad, con amore utförd af
hrr Aulin och Stenhammar.
Samma kvartetts qtde soaré framförde också två
intressanta nyheter, Thieriots oktett, ett gediget arbete, hvars
särskildt i:sta sats är utarbetad i tydlig klassisk stil, men icke
så originel som mellansatserna, som utmärka sig genom en
elegant stämföring och väl funna klangverkningar. Vidare
Berwalds duo för violin och piano, en poetisk och fantasirik
komposition med en särdeles praktfull pianostämma, som
briljant utfördes af hr Stenhammar. Schuberts härliga
d-moll-kvartett, hvars andande är en variation på »Der Tod und
das Mädchen», gjorde som alltid djupt intryck trots dess
något frestande längd.
Hufvudstadens båda stora musiksällskap gåfvo i februari
hvar sin konsert. Vid musikföreningens knöt sig
hufvnd-intresset till Vilh. Stenhammars komposition »Snöfrid» till text
af Viktor Rydberg, icke förr uppförd, ehuru komponerad för
fem år sedan. Hr Stenhammars tondikt mottogs af publiken
både under de senare repetitionerna och under konserten med
ett bifall, som nästan var en ovation. Kompositionen vittnar
om en mer än vanlig begåfning och en mer än vanlig
säkerhet i beherrskandet af instrumentationen. En så betydande
originalitet och rikedom på sköna motiv som t. ex. i hans
pianokonsert finner man ej här, men dock tillräckligt för att
göra detta bifall berättigadt. Kraftiga målningar af
naturscenerier, af stormen, af trollvärlden, af Utgårds vilda jakt
vexla med blida och stämningsfulla stycken. För framgången
har nog den unge tonsättaren att till stor del tacka professor
Nerudas utomordentliga ledning och det förträffliga utförandet.
Solister voro fru Edling som Snöfrid, fröken Sidner som den
lockande stämman och hr Gentzel, hvilken senare i Gunnars
korta fraser lät höra en synnerligen välljudande, klingande
och väl placerad hög tenorröst. Konsertens två andra
num
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
