Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Två finska premierer (A. Slotte, Halfdan skald; G. v. Numers, Pastor Jussilainen), af Arth. Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Men »Pastor Jussilainen» lider ytterligare af ett fel, som aldrig
kan hvarken förlåtas eller ursäktas, ett fel mot konstens heliga ande.
Den är grof. Jag tar några exempel ur högen. En skurmadam
häller ut ett ämbar vatten på golfvet och blir af pastorn tagen i
nacken, släpad öfver scenen och utkastad. I andra akten håller
samma skurmadam ett samtal med en piga, ett samtal som i krass
realism lämnar intet öfrigt att önska. — Denna dialog kan så
mycket mindre ursäktas, som den är utan det ringaste inflytande
på handlingen och utan att häller det minsta belysa
hufvudperso-nernas karaktärer. — För att icke tala om alla de öfverflödio-a
O
örfilar länsmanskan utdelar både på och utom scenen!
En jämförelse med »Bakom Kuopio» kan »Pastor Jussilainen»
aldrig uthärda. Alla de psykologiskt fina smådragen i den förra
ha ingen motsvarighet i den senare. Hela den stämning af
präst-gårdsidyll, det fina skimmer af poesi som omger den gamle prosten
och hans älskvärda prostinna, allt detta salmas.
Men »Pastor Jussilainen» har också en stor förtjänst, en
förtjänst, som, i händelse herr v. Numers kunde besluta sig för att
stryka bort allt öfverflödigt, aflägsna alla upptåg och all grofhet
eller åtminstone göra den njutbarare genom ett litet stänk af
hvar-•dagslifvets enkla poesi, låta pastorns omvändelse till vän af
folk-högskoleidén försiggå inför publikens ögon och motivera slutet, skulle
göra detta lustspel till en klart lysande stjärna på vår dramatiska
himmel. Denna dess stora och obestridliga förtjänst är dess
egenskap af äkta nationelt lustspel.
En genuin och typisk finne är han, denna Elias Jussilainen.
Han har i rikt mått förmågan att envist kunna fasthålla allt
gammalt och fäderneärfdt och bemöta allt nytt med misstroende. Ett
annat utmärkande drag hos honom är hans demokratiska
misstänksamhet gentemot Helsingfors och de, som där bygga och bo,
d. v. s. emot de högre klasserna. Och ännu en tredje finsk
egenskap har han, nämligen sin tvärsäkra själftillräcklighet, som
ytterligare blifvit förstärkt af den teologiska halfbildningen och nått sin
fulländning, då han till sitt djupt kända värde i och för sig adderat
det ihärdiga arbete och alla de umbäranden han nödgats
underkasta sig för att kunna höja sig till sin nuvarande position.
Lika äkta finska som han äro också de öfriga personerna i
stycket, i synnerhet länsmanskan och sekteristerna.
Spelet var fullgodt på alla händer. Fröken Tschernichins
länsmanska står fullkomligt vid sidan af länsmanskan i »Bakom
Kuopio», och det är det bästa beröm jag kan gifva henne. Af
de tre sekteristerna hade hrr Malmström, Wilhelmsson och Nyström
gjort duktiga typer. Fru Gründer, fröken Paldani och hr Lindh
voro öfverdådigt roliga som skurmadammen, pigan och drängen.
Minst tillfredsställande syntes mig herr Arppe som Jussilainen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
