Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ett och annat om Grubbens gärde, detaljer ur Stockholms stads försörjningsväsende, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
bens gärde för resten hos de fattiga inplantat en skräck äfven
för det där förlagda sjukhuset, nägot som — i förening med
den hos fattiga ej ovanliga fördomen mot sjukhus i
allmänhet — gör att mången hällre ligger sjuk utan omvårdnad än
låter sig föras dit. Ordspråket »Den som blir med ett sedd,
blir för tio hädd», torde här i rik mån få sin bekräftelse.
Den andra anmärkningen mot försörjningsinrättningen,
hvilken i det föregående blifvit framstäld, låter sig innefattas i
den frågan: »Äro hjonen på Grubbens gärde att betrakta som
fötbrytare eller som fattighjon?» och denna anmärkning gäller
mera än blott kommunens försummelser i fråga om snygghet samt
sammanpackningen af människor på ett sätt, som moderna
fordringar ej skulle tillåta med kreatur. Denna anmärkning gäller
själfva systemet och tillvägagåendet vid hjonens intagande på
»Grubbens gärde».
Det är nämligen en känd sak, att på Grubbens gärde
intagas, icke blott personer af den art, som i ofvan citerade
reglementsparagrafer antydts, utan äfven individer, som stå på
gränsen af brottslighetskategorien och ej enligt gällande lag
kunna inspärras vare sig i fängelser eller tvingas till arbetshus.
Det är lösdrifvare, som ej blifvit förvunna till, men äro
skäligen misstänkta för brott, personer, som tjänat ut sin strafftid
och ha svårt att få arbete, på kvinnoafdelningen ett ej ringa
antal f. d. prostituerade o. s. v.
Antag att en person söker sig till fattighuset och på grund
af bristande utrymme (något som är ganska vanligt) förvisas
till en väntetid på »försörjningen». Vi hafva förut sett, att en
dylik väntan kan blifva ganska lång. Är det då rättvist, att
han skall underkastas dels ett reglemente, hvilket synes
afpas-sadt för mer eller mindre tvifvelaktiga existenser, dels ett
umgänge, hvilket för en hederlig människa lindrigast sagdt bör
vara högst obehagligt? På Grubbens gärde vistas dessutom
faktiskt många på grund af tillfällig arbetslöshet, tillfälliga
åkommor, som väl ej gifva dem plats på sjukvården, men dock
göra dem för en tid oförmögna till arbete. Dessa utskrifvas
efter någon tid och återsändas till samhället. Frånsedt det
inhumana, hvilket ligger i att inspärras i lag med brottslingar,
därför att man är fattig — kan det verkligen anses lämpligt,
att oförvitliga personer genom ett dylikt kasernsystem rent af
uppfostras till vanheder och därmed sammanhängande
bristande moralisk känsla? Kasernsystemet är förvisadt från våra
fängelser, men det florerar på Grubbens gärde — endast med
den skilnaden att hederliga fattiga tvingas att deltaga däri.
Försörjningsinrättningen är som bekant förenad med
skyldighet för arbete. Och härom är intet att säga. Men
reglementet föreskrifver, att hjonen ej få begagna egna kläder och
att de ej få gå ut utan permission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
