Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ett och annat om Grubbens gärde, detaljer ur Stockholms stads försörjningsväsende, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Att hjonen i olikhet mot, hvad som är fallet vid
Sabbats-bergs fattighus, ej få gå ut utan permission, står naturligtvis
i samband med deras skyldighet att arbeta. Detta vore alldeles
i sin ordning, ifall förbudet endast gälde arbetstimmarna. Men
när det dessutom gäller äfven hjonens lediga tid — inklusive
söndagen — då kan man ej förklara denna anordning annat
än som en åtgärd mot individer, hvilka blifvit intagna på
grund af en eller annan förseelse. Tillämpadt på oförvitliga
personer, hvilka kommit hit till följd af nöd, gör ett sådant
förbud dessa till fångar, ej blott i fråga om klädedrägt, utan
i fråga om rättigheter. Och vi finna det icke i sin ordning,
att fattigvården, hvilken i öfrigt oftast tillämpa så humana
principer, skall hafva under sitt kommando en inrättning, hvars
inre förhållanden i så hög grad kontrastera mot allt, hvad vår
tid lärt oss om skyldigheten mot nödstälfla likar — - och icke
blott vår tid, utan vår religion.
Denna institution, hvilken inom sina murar rymmer öfver
1200 individer, är genom sin dubbla egenskap af straffanstalt
och fattigvårdsanstalt en komplett abnormitet. Och det är en
offentlig hemlighet, att den tillgodoser hjonens yttre behof på
ett sätt, hvilket kan sägas belägga äfven den oförvållade
fattigdomen med straffpåföljd.
■ * . * -
När man genomgått hela den bristfälliga fattig
vårdsinrättningen, som i dagligt tal kallas för Grubbens gärde, är
man i allmänhet böjd för att tro, att den skall vara
ensamstående i sitt slag, eller med andra ord, att den skall vara
ensam om de abnormiteter, hvilka dess skötsel och reglemente
förete. Detta är dess bättre också på sätt och vis förhållandet.
Emellertid har man icke uttömt historien om Stockholms
stads allmänna försörjningsinrättning endast genom ett besök
ute på Grubbens gärde. Behofvet af försörjning är i en stad
af Stockholms folkmängd ty värr så stort, att lokalerna vid
Fleminggatan icke räcka till för att tillfredsställa desamma.
Följden häraf har blifvit den, att man af omständigheterna
tvingats att till försörjningsinrättningen upprätta filialer eller annex,
och dessa annex äro af den beskaffenhet, att vistelsen på
Grubbens gärde kan anses eftersträfvansvärd, om man jämför
den med de förhållanden, under hvilka hjonen på filialerna
tvingas att framsläpa sin beklagansvärda tillvaro.
Annexen äro för närvarande två och af dessa har det, som
är beläget vid Östgötagatan blifvit utrymdt, och hjonen
flyttade till Bondegatan 22. Det kan emellertid vara af intresse
att erinra om tillståndet vid den förra för blott ett par år sedan.
En promenad genom logementerna var då tillräcklig att
öfvertyga om detta sorgliga sakförhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
