Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ett och annat om Grubbens gärde, detaljer ur Stockholms stads försörjningsväsende, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
natten sömnen eller den slöa dvalan icke afbrytes af några
måltider.
Kom man in i ett af dessa logement och kunde förmå
bina luktnerver att en stund uthärda den hemska stanken, måste
man snart finna verkan af detta system. Naturligtvis afbrytas
vid en främmandes inträde genast alla samtal. Af hvad art
dessa i regeln äro, torde för öfrigt ej vara svårt att föreställa
sig. Men det dystraste intrycket får man af den kompletta
likgiltighet, hvilken synes behärska de individer, som en längre
tid lefvat på detta sätt. De ligga på sina bäddar som
inspärrade djur och deras ansigten uttrycka en fullkomlig apati
för allt, som passerar omkring dem. De vända ej ens
hufvu-det for att betrakta den besökande, och deras drag skvallra
om en slö hopplöshet utan gräns.
Hur skall det också kunna vara annorlunda? En fånge i
sin cell bör för dessa olyckliga vara en afundsvärd människa.
Hvarför — kan man fråga — ägnar emellertid förf, en
så lång skildring som den, hvilken rör ifrågavarande annex,
åt en institution, hvilken redan upphört att finnas till? Den
är utdömd af vederbörande, hjonen äro redan förflyttade till
lokalen vid 22 Bondegatan, — hvad angår oss då dessa minnen
från forna tiders barbari?
De angå oss först och främst därför, att lokalen fins kvar
och att, i händelse afen stark tillströmning af fattiga, ingen
annan råd finnes än att använda, hvad som fins. Vederbörande
— såväl fattigvård som styresmän — önska ingenting högre,
därom har man allt skäl att vara förvissad, än att det skall
vara dem möjligt att använda det lilla utrymme, som fins, till
det bästa för individerna. Men Stockholms folkmängd, — och
i följd- däraf dess fattiga – ökas med hvarje år, arbetsbrist,
bostadsbrist m. m. göra sitt till för att ännu ytterligare skärpa
nöden. Och vi äga ingen garanti för, att ej nästa vinter de
gamla förhållandena vid Östgötagatan ånyo komma att upprepas.
Vidare angår oss det forna tillståndet där af en annan
och vida mera påtaglig synpunkt. Om man fran den
föregående skildringen borttager en del af hvad som blifvit sagdt
om utrymmet, och följaktligen något minskar atmosferens grad
af snusk, så är förhållandet vid Bondegatan ej sa särdeles
mycket bättre, än hvad det var i de gamla logementen, hvilka
nu äro utrymda. På det nya stället är det högre i tak, —
åtminstone mestadels — där är äfven större plats mellan sängarna.
Dock fins i ett rum — det största — plats för öfver 70
individer. Men systemet är i öfrigt detsamma. Snusket,
vanvårdnaden, bristen på arbetslokaler, det djuriska slöandet dygnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
