Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ett och annat om Grubbens gärde, detaljer ur Stockholms stads försörjningsväsende, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2^6
den genomförd med oblidkelig konsekvens. Med undantag af
det förut omnämda lilla rummet för 4 personer, voro alla
rummen fullproppade med bäddar i höjden, alldeles som i en
ångbåtshytt, endast med den skilnaden att all tanke på
ångbåtens renlighet syntes vara öfvergifven. Vidare var det så
trångt emellan dessa bäddar, att en person jämt och rätt
kunde gå fram emellan dem. I vissa rum var det dessutom så
lågt i taket, att man mycket bekvämt kunde sitta på den
öfversta bädden och stöta handen i taket. Den som beskrifver
detta är af hänsyn till läsarens nerver tvungen att afstå från
att beskrifva den förfärliga stank, som rådde i dessa logement
och som dess invånare tvingades att dag efter dag uthärda
och vänja sig vid — med hvilka känslor af tacksamhet mot
sin välgörare kommunen, lämna vi osagdt.
Naturligtvis finnas i detta etablissement icke de
arbets-gårdar och verkstadssalar, hvilka på Grubbens gärde under
dagen samla flertalet af de där inhysta hjonen. Icke desto
mindre tillämpas vid annexet samma reglemente som vid så
att säga moderkupan, hvarifrån denna biflock af olyckliga
svärmat ut, då den andra blifvit öfverfull. De få icke gå ut i
staden, utan permission, och de kunna ej få annat arbete än
att repa dref, piska mattor o. d.
Följden häraf är lätt att inse. På morgonen stiga de upp
för att ordna sina bäddar och kläda sig. Därefter ropas »mat».
Och i olika lag gå de ned i den gemensamma matsalen för
att undan för undan intaga den föda, som färdiglagad skickats
från allmänna försörjningsinrättningen. Matsalen består af en
f. d. källare, dit man stiger ned utför några trappsteg af sten
på ett golf af sten, öfver hvilket hvälfva sig väggar likaledes
af sten. Denna uppvärmes med en kamin och får under den
kalla årstiden så godt som intet dagsljus, emedan man då
måste hålla dörren stängd för kylan, och den enda dagern kom
genom en diminutiv fyrkantig glugg. Den var då upplyst af
foto-génlampor, som hängde i taket. På grund af matsalens
litenhet måste måltiderna intagas relativt hastigt. Det var
nämligen ej mindre än 6 matlag, som skulle aflösa hvarandra. Och
när måltiden var slut, lans ingen annan resurs än att gå och
drifva på gården eller återvända till logementerna. De flesta
välja naturligtvis af ren likgiltighet det senare, lägga sig åter
på sina bäddar och förblifva där, till dess att vid
middagstiden ropet på mat förnyas. Ännu en gång upprepas samma
procedur, hvarefter bäddarna återigen intagas. Detta räcker,
till dess att det blir tid att äta kvällsvard, då naturligtvis
matvandringen för tredje gången försiggår. Sedan kommer
natten, då människan plägar sofva. Enda skilnaden mellan
natt och dag synes för dessa olyckliga bestå däruti, att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
