Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖI
mare uttala oss. Vi hoppas nemligen att vederbörande ej
låta afskräcka sig af allmänhetens mindre stora
tillströmning från att på repertoiren bibehålla detta ädla,
smakhö-jande verk, helst som k. operan ju f. n. kan ge verket en
i allmänhet god, på en hand utmärkt tolkning.
Denne ene är hr Lundqvist. Vid reprisen 1878 — i
alla afseenden den innevarande underlägsen — var hr L.
ingalunda enbart lycklig i Agamemnons stolta rol, ett af de
herrligaste barytonpartier som finnas. Han höll ej
balansen — vi tala figurligt — betonade för mycket vissa sidor
af uppgiften till skada för andra, lika vigtiga och lika
värda att uppmärksammas. Hans sång var nog redan då
särdeles god, själfva instrumentet naturligtvis mer
ung-domsfriskt, men så denne Agamemnon såg ut! Illa
kostymerad, grimerad, ajusterad på alla sätt — till det yttre
mer hörande till Offenbach än Gluck.
Men nu är allt blifvet godt. Hr Lundqvist låter
Agamemnon utveckla ett imposant majestät, men försummar ej
de finare halfdagrarna, de ömmare skiftningarna och i
den stora scenen, der pligt och känsla strida, utvecklar han
trots sin korpulens ett spel, så lifligt, så fullt af själ och
passion, att man på det högsta förvånas öfver hur sådant
är möjligt med de hjelpmedel, han fått att begagna.
Mindre förvånar oss sångens öfverlägsenhet, derpå voro vi
beredda. Här är allt att beundra. Den sonora, stora, sköna
rösten, så enkom skapad både för dessa ädla elegier och
dessa ej mindre nobla kraftutbrott, föredraget med dess
stilfulla bredd, värdighet och glans, samt allra mest den
innerlighet, den konstnärsfröj d, den omedelbarhet, som
genomklingar denna sällsynt utmärkta prestation, till
hvilken må lyckönskas ej mindre den förträfflige sångaren sjelf
än det konstinstitut, som har lyckan af hans medverkan.
Trots allt och alla har Carl Fredrik Lundqvist än en gång
visat att han fortfarande vet uppehålla sin rang inom värt
konstlif som “le prince des barytons “.
Vi hade väntat fru Östberg i Klytemnestras rol, som
ju egentligen är ett sopranparti och också hos oss endast
sjungits af sopransångerskor, såsom fruarne Müller, Sevelin,
Michaèli. Fru Linden presterar en apparition så å la grecque,
som önskas kan, spelar och sjunger i stil och med stil, men
hennes röst går ej ut med partiet, hvilket i rolens
höjdpunkt, sista aktens vision, ej undgått att lägga sordine också
på spelet, som äfven med bevarandet af den antika stilen
kunnat göras långt mer gripande och skakande. Man
glömmer här ej fru Michaeli, som, annars så föga
skådespelerska, i Klytemnestras rol med ens höjde sig till verklig
tra-gedienne, en metamorfos, gynnad af en — olycka: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
