Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2^2
unga dotterns förtidiga död, och äfven åstadkommen
genom instudering för Elise Hwasser, som sjelf brann af
begär att agera Klytemnestra, ehuru naturligtvis i Racines
tragedi, en önskan som den stora artisten fick ouppfylld —
jemte så många andra.
Att lemna Ifigenias primadonna-parti åt en soubette,.
dertill debutant — var djerft. Men här stod lyckan den
djerfve bi. Vi hade senast sett den unga debutanten
i Orfeus — men ej i Glucks, utan i Offenbachs, der hon
var mycket bra som Eurydice — och just derför
hoppades vi nu föga eller intet. Det visade sig emellertid att
den utveckling, som den unga sångerskan sedan dess
undergått, dess bättre gått i riktning mot en högre sfer och
trots all elevinstruktion, man nu kunde spåra i sång och
spel — god lärdom för resten — tycktes en rätt vacker
begåfning finnas, främst i lyriskt hänseende, der röstens,
sällsynta renhet lofvar bli ett tacksamt material för
fortsatt bearbetning. Utseendet, ehuru en smula dockaktigt
— commune malum för flera af k. operans små
skönheter-— var nätt och hållningen redan ganska verserad. Mer
värdighet så i sång som spel torde komma med tiden
tilllika med den konstnärliga frihet, som ensam höjer
elevarbetet till konstverk.
Hr Sellergren hade måhända presterat en bättre Calchas
än hr Söderman, som dock gjorde sitt bästa, en mer
gudomlig Diana hade kanske kunnat uppletas; med säkerhet
hade det ländt till stor fördel om hr Ödmann, som redan
1878 fick beröm för sin Achilles, medverkat. Hr
Lejd-ströms Arkas var förmånlig, trots trippande jungfrusteg.
Reprisen af “ Barberar en“ slog märkéligt godt ut trots
anathemata i D. N., hvilken i sin djupa beundran för den
käre Wagner kasserar nästan all annan operamusik, ett
oförstånd i embetets utöfning, som mycket förargat
tidningens publik. Normalt folk anser emellertid fortfarande
Barberaren för den italienska buffans chef d’oeuvre —
endast i Italien torde finnas gamla connaisseurer, som
envisas sätta Rossinis egen “Cencrentola" eller Cimarosas
(verkligen också utomordentliga) “Matrimonio segreto" ett litet
trappsteg högre. Sjelfva hr Hallén, denne Wagners
glödande discipel i vår kalla nord, finner tydligen mycket
behag i Barberaren att döma af det prisvärda sätt, hvarpå han
anfört densamma.
Priset af de numer i operan agerande tages obestridt
af hr Johanson (Don Bazil), hvars uppträdande ititelrolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
