Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2^0
med fast nu betydligt öfverträffad af sin tyske
konstbroder. Hr B. är tillika ganska mångsidig: vi ha sett honom
som Rossinis kvicke Eigaro, som Mozarts demoniske Don
Juan och cheValereske Almaviva, som Meyerbeers afrikanskt
glödande Nelusko och i Wagners sångar- och gudaroler,
alltid lika förträfflig, uttrycksfull och skönklingande. Ej ens
jemförelsen ined den store Betz, Berlineroperans stolthet i
många år, nu något åldrad, men fortfarande storartad, är
farlig för hr Bulss, som värdigt axlar den förstnämndes
nu snart fallande kappa.
Smith-Neruda— konserten blek ej så glansfull som
vederbörande ämnat stöka till t— i brist på Hofsångerskan
grefvinnan Taube på estraden och Hans Majestät
Tonkonstens Högste Beskyddare strax invid. Hans Majestät var
nar-turligtvis som alltid Oersättlig, men i stället för grefvinnan
uppträdde’ fru Edling, dessvärre denna afton ej synnerligt
fördelaktigt disponerad, men likväl häfdande sin rang som
vår f. n. yppersta romanssångerska med några herrliga
Schubertinspirationer samt med några mindre herrliga
moderna romanser af inhemsk fabrik En. vemodig erinran om
sångerskans ypperliga, ännu oersatta Susanna gaf hon oss i
A:moll-duon med grefven, den senare förstås tolkad af hr
Smith och icke illa, ehuru hr S. på amatörvis blandade
bort Ja och Nej i slutet. Verklig konstnär torde hr S. ej
göra anspråk på att kallas annat än inom pratorie-facket,
och derför kunde han gerna bjudit på mer oratoriesång
denna afton än Beethovens andliga sånger, af hvilka den
sista kunnat sjungas med mer religiös hänförelse. Det
briljant knipna Ess på slutet satte emellertid publiken i
rörelse, allrahelst som somliga naivenient trodde att det var
■— höga G (stycket står i sångsamlingar som bekant i C).
De romanser, hr S., spenderade, erbjödo hvarken i anseende
till komposition eller exekution något särdeles hörvärdt, och
väl för äran var att hr S. skyndade sig sjunga den
populära “Jeg vil ud“ bums ofvan på: ehuru föredraget tryter
på ungdomlig entusiasm, väckte de här ovanligt
fördelaktigt framträdande röstmedlen mycket applåderande. Mest
applåderad vardt dock — med all rätt —
violoncell-pro-fessor Neruda, hvars dels djupt själfulla och känslorika
dels muntert lekande och skalkande spel står på höjden af
hvad man f. n. någonstädes kan få höra inom detta
område. Än är hr N. allvarlig och djup som i Brucks
Hebreiska Melodier, än vemodigt kontemplativ och klagande,
som i Saint-Saèns romans, än sprittande yster och lekfull
som i Poppers Papillon, denna förtjusande fjärilslek bland
röda rosor under strömmande sommarsol — men alltid
konstnär, aldrig enbart virtuos, ehuru hans tekniska för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
