Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
måga i och för sig torde kunna upptaga täflan med hvem
som helst. Utom David Popper — också en musikstorhet,
som Stockholm på sin tid kostligt nog totalt negligerade
— ha vi aldrig hört en sådan violoncell-poet som hr
Ne-ruda, ty Servais i all sin strålande virtuosglans offrade
allt för ofta den Stora konsten för virtuos-messiga,
andefattiga tonjonglerier. Hr N:s fint musikaliska kynne
dokumenterar sig också i hans kompositionstalang, på hvilken
man denna afton fick högst anslående prof såväl i en
nobel, fint uttrycksfull Romance som ock i en slavisk Serenad,
ett alldeles förtrollande stycke musik, rikt på den mest
skära och ljufliga poesi i en på en gång smältande len och
älskvärdt pikant form. Hr N. ackompagnerades med
mästerskap af sin fru gemål, tydligen “ena hjelp till hvilken
han sig hålla må“. Samma höga mästerskap ådagalade hr
N. sjelf i beledsagandet af hr Smiths sång, ett
accompag-nement så fint förstående, lagom afvägdt, med ett ord så
godt, att hr N. alldeles fördunklade våra annars mest
frejdade accompagnements-orakel, prof. Hallström och fröken
Eugenie Claesson. Det hänförda bifall, som hela aftonen
rättvist egnades den älskvärde violoncell-hjelten, bör
uppmana honom att oftare än hittills låta allmänheten
bedåras af hans hos oss alldeles enastående violoncell-konst.
Generalstabsöfverstinnan von Rohds konsert föregicks
af ett ganska artigt puffande i bladen, fruntimrets
exponering i illustrerade avisor, cigarrbutiker, rakstugor m. m.
Resultatet blef också att öfverstinnan fick sjunga inför
musikakademiens elever, herskapet Rundberg m. fl.
fribiljetter och en liten klick finskar och finskor, de der vi
hoppas — som vi — ärligt betalat sina biljetter. Nöjet
invigdes med en ung tölpig finsk pianists vedervärdiga
misshandlande af Beethovens vackra *s. k. Waldsteins-sonat,
efter hvars grumliga afnystande burdus en stor
lagerkrans inbars och af pianisten lades på en stol att skämmas
hela aftonen. Under denna rolighet slogo 4 eller 5 elever
i händerna, annars herskade uppretad tystnad.
Så trippade fru öfverstinnan — alias Alma Fohström —
üt i en charmant soirée-toilett, hvars släp retat det fromma
V. L., helsande nådigt de många tjufhörarne, vi mena
na-turligtsvis frihörarne, och intonerade så Nattens Drottnings
stora hämdearia: “En afgründslåga rasar i mitt hjerta“.
Nederlag! Hvarken cantabilet egde nog klassisk bredd och
pondus eller triolerna och ståccatot den storartade karakter,
den dystert skimrande glans som vederbör. Vår ordinarie
Nattens Drottning — fru Östberg — är bättre. Ah!
In-ropning på styltor. Bambergs Chanthindon gör saken ej
mycket. bättre, men så kommer en vocalise: “Om jag vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
