Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
första gången“ (och antagligen sista) en obetydlig vårsång
af Bargiel, hvilken kompositör, missnöjd med så vackra
röster, spökade i noterna, de der genom sin rörlighet hotade
det hela med allmän upplösning. Man drog en lättnadens
suck, när allt var förbi, förbi. Så kom en ung
operasångerska Frödin med gång som på styltor och misslyntaste
uppsyn (som efter en liten trätduett med en vördad förman)
och sjöng med rätt godt mezza-voce två nya
obetydligheter med hr violinisten Zetterqvist i obligatstämma.
Into-nation och tonbildning lemnade öfrigt att önska. En rätt
sentimental och ledsam ny tysk operaaria framfördes så af
värdinnan på stället, utstyrd i veritabel lindanserske-toalett.
Fru R. fick applåder och beröm i en tidning för “några
vackra toner mot slutet“. Ende gut, alles gut. Alla unga
Moreller började nu draga suckar, ty in stöflade nu deras
idol, hr kavaljeren. Jemfördt med öfriga kavaljerens
prestationer, aflopp andantet ur Judinnan rätt bra, allegrot
kom ej, som väl var, enär det torde öfverstiga “ artistens “
förmåga. Efter arians slut anstälde hr kavaljeren tjusande
pantomimer och kavaljersmessiga scener med sina trogna
beundrarinnor, de der förstärkta med sina beundrare,
gymnasister, sjökadetter och dylikt småfolk, lyckades få in
kavaljeren 3 gånger med ära och en fjerde litet klent,
se-kunderadt af styggt folks hyschningar.
En obeskrifligt täck liten dansk opera-elev med det mer
eget än melodiskt klingande namnet Ballkrage 1. Kragballe
trippade nu in klädd i ett tjusande småleende, som klädde
charmant, och i en toilett, som ej klädde alls. Hon var så
nätt att skåda, att vi ej det minsta erinra oss hvad hon
hade för sig utom att hon ej dansade. Efter denna
behagliga uppenbarelse kom en mer storartad gestalt, som stödde
sig på flygeln. Denne flygelnian sjöng med hr Lundqvists
ännu ej öfverflyglade stämma några flygtiga sånger af herr
Peterson, född Berger (eller tvärtom) och gjorde vanlig
furore, måste sjunga bis o. s. v. De tre gracer, vi nyss
nämnt, komma nu in alla på en gång, med sina toiletter,
der den enas färger slogo ihjel den andras, till stor skada,
och sjöngo terzetter. 1 den ena klagade de alla tre att
“våren oss ej rosor bragt“ och ändå hade under konsertens
lopp den ena rosen efter den andra slagit ut vid fru
värdinnans junoniska barm. De unga skönheterna Frödin och
— och — Kragballe fingo nöja sig med sina egna rosor.
Fröken Petrini är ingen Händelssångerska, hvarför något
henne mer passande nummer än den store mästarens “Il
pensieroso“ lätt kunnat framförts. Det virtuosmessiga
slutet lyckades emellertid godt, ehuru drillen tarfvar ökad
omsorg. För det obligata flöjtpartiet användes en flöjtist,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
